Lika stark som jag kände mig i förrgår, lika klen och trög kände jag mig igår. Det hade funnits en plan att hoja en timma eller två innan vi for norrut men jag vaknade sjukt tidigt, pigg i huvvet men trötten i kroppen. Ute var det närmare nollan, blåste och snöade. Gravidkroppen vet bäst och igår visste den bäst i att låta bli cyklingen så vi lät bli. Istället tog vi en tidig buss till Uppis, fikade morotskaka, spanade in lite böcker, handlade lite och for sedan vidare mot Tierp och sedan Hedesunda.
Resten av dagen gick åt att vila. Vilket viloproffs jag har blivit! Kommer förstås aldrig nå vissa kompisars (host host coach Tony) slapparkonstnivåer men ändå, att jag klarar av att gå och lägga mig och vila mitt på dagen bara så här liksom. Inte sova kanske – dit är vägen lång tyvärr, hur mycket jag än försöker lära mig somna spontant så går det inte i friskt tillstånd – men bara softa. Så skönt!
På kvällen sken plötsligt solen och trots att det nu var minusgrader så var det ljuvligt att traska ute en sväng innan läs- och sömndags.
Älsk på de lugna men ändå stillsamt upplevelserika dagarna som gårdagens. För få, men just därför extra värdefulla.
Puss!