Solen, isen, lugnet, få var orossticken, en dyrbar dag. Jag behövde ett lugnt pass och så blev det igår, lugnt inte minst på grund av den förrädiska isen täckt med ett skirt lager vatten, smält av den höga åkersolen. Körde ut ur stan på de krispiga cykelbanorna genom skogen, och fick sedan någon timma iscyklingteknik och i och med det gott om tid att koncentrera mig på att sladda lagom och att lapa sol och varmdryck ur min termosflaska förstås.
Ett sådant simpelt skönt pass, en energikälla, mitt andrum. Och självklart, när jag på vägen hem fick upp flåset och farten och otåligheten lite, så kom jag på ett gäng grymma inläggsidéer och löste ett och ett annat problem. Och kände åter som så många gånger förr, en stor tacksamhet inför dessa mina stunder av ett med farten, naturen, andetagen, däckens glada visa. Puss!