Snuvad på de sista milen

Söker sympati med denna gulliga
kaninsnappis – från promenaden i Stora Skuggan igår

Morgon!

Det känns lite deppigt att börja årets träningsblogg med att sörja de uteblivna milen men tillåt mig! På dan före julafton kände jag mig krasslig men det hade man ju gjort förr utan några större men så jag gjorde ingen big deal av det men tog det lugnt. Jag körde mig och Jonas till Hedesunda, påbylsad, mätt och satt sedan ut kvällen för att ta det säkra före det osäkra.

På lördag vaknade jag rätt pigg så vi bestämde oss för att lugnt, superlugnt cykla ett gäng kilometer för att kicka igång de där nu klassiska femtio milen och för att ja, få oss lite cykling helt enkelt. Turen blev fin och jag såg till att varken svettas överdrivet eller göra något annat alltför ansträngande. Bara rull. Fina vyer. 

På kvällen blev jag sämre, mot natten blev jag riktigt dålig och sedan dess har jag varit som värst febrig och heldäckad med en smak av en hel kåkstad i munnen och som bäst pigg nog att promenera ett par-tre kilometer i rullatortempo.

Idag är min första arbetsdag på det nya året och jag är fortfarande inte helt frisk. Det är alltså nio dagar sedan jag cyklade och även om det förstås är en prutt på det stora hela så är jag ledsen över att ha fått stå över många sköna grundmil i det milda vädret som varit nu under storhelgerna.

Eftersom cykelabstinensen känns enbart i huvudet och inte i kroppen – som helt saknar go just nu utan mest kräver myntate och sömn – så tänker jag förstås inte vålda mig till någon träning överhuvudtaget förrän jag är så gott som säker på att jag är återställd. Jag är lite stressad eftersom jag har testet med lagets nya sportdirre Martin på Aktivitus bokat på onsdag nästa vecka. Ska nog kanske ändå försöka senarelägga testet – det blir nog varken optimalt eller särskilt rättvisande att göra det så snart efter denna tunga förkylning.

Så nu gäller det att bita ihop, acceptera att slutet av året helt enkelt kom av sig cykelmässigt och se istället fram emot den resterande vintersträckan. Än har vi – säger vi eftersom det känns som att halva cykelsverige varit lamslaget av förkylningsvågen här – ett gäng månader på oss att vinterträna på.

Men likväl bjuder jag inte på någon träningsplanering den här veckan. Har ju bara ett träningsmål med den egentligen – att bli frisk så jag kan träna igen. Puss.