CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Mellan rundorna

Flunsan och lugnet

Hej kväll! Ville blogga imorse men var för svag för det så förblev passiv med en bok i sängen istället. Kändes så där lagom _kul_ att ligga och handfallet se på när solen gick upp och sken upp hela den vackra gästriksvärlden på andra sidan fönstret fast man själv knappt hade någon ork i kroppen. Jag vet att det finns de som har det värre och jag vet att halva min cykelbekantskapskrets är sjuka likaså men jag kan ändå inte låta bli att vara lite småbitter eftersom mina förkylningar verkar ständigt pricka de roliga eventsen i livet. Som till exempel de där förbenade femtio milen i mellandagarna – som jag för första gången någonsin äntligen planerat in och har tid för.

Men inget ont som inte för med sig något gott, så sant som det låter. Jag har äntligen tillåtit mig att slappna av – är man en orolig sate så är ibland förkylningsmoset i skallen det lilla som krävs för att dämpa de malande tankarna – och jag har njutit av att finna mig hopplöst inlindad i kriminalromanens hemska men spännande intrig. Jag har myntateat min hals varm och jag har kanske ätit en chokladpralin för mycket men energi måste man ju ha för att bli frisk.

Jag har tagit del av den fruktansvärda nyheten om att nästan hundra människor varav majoriteten oerhört skickliga och folkkära musiker, blivit utraderade i en meningslös (okej, allt ont för inte med sig något gott) flygplanskrasch i Svarta Havet. Deras själar lever kvar i det fantastiska musikarvet som de har lämnat efter sig och i minnet av all glädje de har spritt.

”We have a rule that we try not to break. In any country we sing 2-3 songs in the native language of the people who live there. As a rule it helps to find a rapport with, and the appreciation of, the audience. And for us it is some kind of musical gift, to honour the host country and its people. For instance in Canada when we sang the National Anthem of Russia people stood up to show respect to our country, and when we finished we sang their country’s anthem Oh, Canada!” 

Och så har jag kramat Jonas, alldeles sval och skön efter sin cykeltur, pillat på min nya Watch (tack Kärlek!), våldgosat Agnes-katten och tomkört stravappen som jag längtat så att testa idag. Och gått en mysig kortispromenad på åsen och ätit ris à la Malta. Nu blir det mera softa och läsa.

Puss och hoppas ni har det fint oavsett hur er dag blivit eller inte blivit <3

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.