Alltså tänk att jag hade rätt! Min kropp gjorde en Katja dvs. blev jättesjuk först men sen ba TA MIG UT! och så rensades lungorna och det blev mycket lättare och kändes bra efter bara en mil. Trots det blev dagens tur en kort och lugn en. Jag höll stenhård koll på pulsen och drev undan alla sprättankar. Vi körde alltså fyra mil i strålande soligt väder som vägdes upp av superblåsten – underbar som medvind, mindre underbar som sid- och motvind – och de mången långa blankispartier. De senare bjöd på en hel del kallsvett, speciellt i kurvorna och på de ställen där isen var så utbredd att man inte såg slutet på den. Men som vanligt så pallade man inte vara skrajsen speciellt länge så det var bara att fästa blicken långt framåt, slappna av i överkroppen och trampa på ordentligt utan att bry sig om bakhjulets sliringar hit och dit (ja, detta var ett timitt inbakt tips).
Och så stannade vi till vid Ön för puss- och pinkpaus. Nu är det bara dåsandet och hänget med Jonas gulliga familj och katten Agnes som återstår denna kväll. Och paketöppning förstås, ii! Uppspelt ändå måste jag erkänna.
Imorgon planerar jag vakna helt frisk och redo att ta mig an de resterande fyrtiosex milen. Fast inte i ett svep förstås, lite softa måste man ju hinna med också. Strava här, dubb-QOM (hehe) här, fler bilder på insta!
Hoppas ni får en underbar kväll, speciellt ni som är sjuka (typ alla mina cykelkompisar är sjuka just nu?) för ni förtjänar det lite extra. Ni är bäst. Puss!