Hej. Är som brukligt en ojämn bloggare och samvetet är lite som hos en vänsterprasslande man på 50-talet – så jag köper en knippe pioner (känns mer 50-tal) och bjuder skamset på en dyr middag.
På tal om vänsterprasslande så har jag äntligen blivit ned min första frivilliga (!) Shimano-pryl som jag dessutom uppskattar. Är ju annars en Shimano-förnekare (typiskt alternativa bakåtsträvare, jag vet). Men mer om den sen.
Jag sitter, efter en helvetiskt rask promenad (Jonas kånka alla tunga väskor mm på cykeln medan jag nästan sprang bredvid, har ju ingen låsbar cykel efter krocken) på tåget till Stockholm och kommer att vara i stan fram till söndag. På schemat står jobb, kusinhäng, fira farsan som fyller år, funkande på Velothon GP (och avundsjuka på alla som kör) och kanske hejande på alla crosshjältar på fredagens cross-GP (mobil därav inga länkar men ni som vet vet liksom).
Så kommer inte att cykla på tre dagar nu! Brukar bli så i Stockholm, inget som stressar mig. Blir liksom ett slags periodiseringgrej det.
Överlag ogillar jag att tävla i Stockholm. Missförstå mig rätt – jag älskar tävlingarna, staden etc. men storstaden stressar mig på nåt sätt och gör det svårt att gå in i racebubblan (ogillar starkt uttrycket “bubblan” men vilket är bättre?) och koppla bort resten av världen. Kanske för att jag förknippar Stockholm med så många händelser och så. Så förortsrace är bättre för mitt svaga psyke hehe.
På tal om psyke så har jag varit smått utmattad just nu och helt enkelt prioriterat IRL-umgänget, träningen och sömnen framför kreativiteten. Det är en hel del förändringar på gång i privatlivet mitt. Ah men ni vet jobb, hem etc. Det ihop med krocken har gjort att jag inte förmår mig att blogga på som vanligt trots att jag har många bra bilder och inlägg på lager. Inte minst om alla cykelböcker jag fått hem på rec – hösten känns ju som en perfekt tid för cykelboksnack!
Sedan så har det åter ramlat in ett gäng förslag på samarbeten. Alltså jag skryter inte eller så. Utan har man en större blogg så får man sådana förslag. Jag är dock en stolt, lat (samarbete kräver prestatiooon) och restriktiv (läs: totalt oekonomisk) bloggare som tackar nej till det mesta ty jag vill enbart blogga om sånt jag själv hade köpt, typ. Palla ändra stil bara för att casha in! (okej, i så fall får de betala ruggigt mycket) Men ett par stycken som är på gång nu är kanske min stil trots allt. Får sova på saken. Och ni säger till så fort jag kör nåt samarbete som är cheesy eller ointressant oki?
Så. Illustrerade käcka inlägg kommer, lita på mig. Har ju kört en massa cross och racer (fast crossigt då), åkt cykelfärja och annat roligt! Än så länge kan ni ju stalka cykelkatten på Instagram.
Nu ska jag fortsätta läsa på om min nya baby Edge 820. Efter tre Edge 510 år blev det då dags för en något modernare manick med navigation, den vilsna kvinnans bästa verktyg i landsvägs- och äventyrsträsket.
Fan, rörigt inlägg.
Men visst är pionerna vackra och gåslevern utsökt?
Puss och vi hörs snart!