Hej. Flåt för dåligt bloggande. Har varit väldigt trött och mest sovit, ungefär. Fast cyklat också. Men inte igår. Igår krockade jag med en moppe på vägen ut från där jag bor
Jag hade länge varit rädd för denna utfarten. Som ni ser så ser man ingenting, varken till höger eller till vänster. Risken för krock är stor. Därför är jag alltid ytterst försiktig, både när jag går ut, cyklar ut eller kör ut med bilen.
Men när jag cyklade ut från min gata igår så hade jag inte en chans. En grön moppe med två ynglingar på fördes fram i femtio, kanske sextio kilometer i timmen på GC-banan och jag hann nästan undan innan det small. För att förtydliga för eventuella tvivlare – jag var alltså redan ute på cykelbanan när moppen körde in i mig.
Krocken förstörde trallan, gav min höft och mitt lår en rejäl smäll, brände av lite skinn på låret, förstörde mina fina strumpbyxor. Snubbarna stannade inte till. De tittade bak men fortsatte sedan som om ingenting hade hänt. En sjysst bildam stannade till och kollade läget med mig. Jonas mötte upp mig och höll min hand och plåstrade om mig hemma.
Och sedan blev jag så oerhört ledsen och skakis. Jag är egentligen inte särskilt rädd om mig själv. Men jag är rädd om de jag bryr mig om. Om våra barn ute på gatorna. Och jag är fortfarande rädd om Peter, trots att det är snart fyra år sedan hans före detta klasskamrat tog livet av oss med sin röda trimmade moppe på en cykelbana lite längre norrut. Den snubben ville inte heller erkänna sin skuld. Han ville mest därifrån.
4 kommentarer
Näe. FY. Blir skitförbannad, HUR kan man inte stanna efter en sådan grej?
Usch, Katja!
Två på moppe i femtio knutar är inget bra att krocka med. Vilken tur att det inte blev värre…. Uselt av dem att inte stanna!! Jag bor nere på stan sedan i fredags och har redan haft near-misses två gånger när jag går ut genom porten. En gång av en moppe och en gång av en mtb, båda i full fart på gångbanan…
Krya på dig!
Usch, otroligt dåligt att dels köra så fort och dels inte stanna för att se hur det gick med dig! :( Läste inlägget om din man som du länkade till och blev helt iskall och fällde en tår, vilken hemsk olycka, förstår att detta var omskakande i dubbel bemärkelse… Hoppas skadorna läker snabbt och att du kan skaka av dig obehaget så småningom.
Huh stackare som fick smaka på asfalt ännu en gång i år! Hoppas du återhämtar dej snabbt och bra och de där knäppa mopedisterna skäms och drömmer mardrömmar o aldrig gör om samma grej!
Hoppas vi kanske ses på CX på fredag med!