CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

CX och gravel

Teknikträning och personliga påhopp ?

Teknikträning och personliga påhopp ?

God förmiddag – strålande skinande svala soliga förmiddag här i Västerås! Önskar nästan jag hade tagit en långpromenad på morgonen innan det blir åter för hett för annat än cykling.

Igår var det dock minsann andra väderfasoner. Det ömsom småsilade, ömsom spöregnade ner hela dagen. Jag trivdes som Katja i regnet och hade både god arbetsro och ett fint lugn i sinnet. Men jäklars obehagligt att cykla upp till Hökåsen i motvind och det kalla blöta som sökte sig innanför samtliga klädesöppningar. Men teknikträning måste ske och gårdagens variant bestod av tre följande moment:

moment ett: träna på sandkurvor och att välja rätt spår in och ta sig uppför Den Nya Sandbacken

moment två: personliga påhopp och avhopp, tajma dem rätt och ta sig snabbt över balkhindret

moment tre: cykla genom ett tjockt, blött, sugande sandparti på andra sidan järnvägen (styrke- och spårträning).

Jag hade trötta ben efter söndagens Helgmys och hade förätit mig på mitt eget hembakta knäckebröd (alltså… dog godmadöden, även om (eller kanske därför?) de vart för oljiga) så moment ett gick trögt hastighetsmässigt men helt ok teknikmässigt. Överlag är det förstås tyngre men samtidigt mer precist att ta sandiga kurvor när det är blött. Hade fortfarande inte fixat bromsbeläggen så precisionen var inte på topp men äsch, nästan lite roligare då…

dålig ursäkt jag vet

men hursom!

Moment två gick uselt igår. Avhoppen, inga problem. Ok tajming, ok spring. Men så total oförmåga att i farten hoppa upp från vänstersidan. Skrivit om det förr, desperationen är stor. Alla, verkligen alla, hann ett halvt varv före under tiden jag trögt lyfte över det stela benet. Jag vettefan vad jag ska göra, helt seriöst. Nästan så jag får lära mig att hoppa av på andra sidan så jag kan hoppa på fort, men blir ju konstigt då också.

Har i alla fall lovat mig själv en sak – att implementera påhoppsträning i exakt varje crossrunda jag företar framöver. Minst fem påhopp per runda. Nöta nöta. Och hitta den rätta stretchövningen för något är uppenbart skevt töjt (eller icke-töjt) på mig. Har ni något stretchövningstips?

Moment tre gick bra! Uppvärmd och fokuserad var jag – och körde fem rätt styva varv genom trögsandisen. Benen vek sig så klart ett par gånger så fick hoppa av och försöka hoppa på igen – men överlag rätt nöjd med min spårteknik. Med piggare ben så!

Doppade hojen i Gropen för att göra den sandfri, Anna gjorde mig sällskap, båda var om än genomvåta så ändå smått saliga efter den roliga träningen.

Och under tiden jag gjorde mat så böt min Jonas bromsbeläggen till nya som han hade spontanköpt till mig. Så himla gulligt av honom.

Bra crosskväll! Puss.

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.