Ni kan aldrig ana vad jag gjorde igår morse – eller juhudå – klart som tusan jag körde Helgmyset – säsongens första! Häng med på premiären, ni som inte var där.
Körde gjorde även Johan så klart
och Nisse
färgklicken AK!
min starka “en gång kollega-alltid kollega” Stridis
dock tyvärr inte Tony som fortfarande plågas av sin stukade fot och är postförkyld :( Tony skulle dock ut och rullreka nya crossbanor efter att ha kollat på oss så det var ändå lite okej med honom.
Överlag var vi åtta (eller egentligen nio men en var förkyld och körde bara ett varv – om än grymt bra) pulshöjdare som utsatte oss för dagens bana. Desto fler fanns i publiken som bestod av Grannen & mtb:arna, några utspridda föräldrar, sådana där som förflyttar sig till fots etc. diverse. Bra med publik, man vänjer sig vid att prestera offentligt och bromsa i god tid så man inte kör på någon av dem.
Jag hade mensvärk von helvete och en för stor crossdress jag kände mig pösig i men var hög på koffein-Treo och koffein-morgonkaffet och fast besluten om att ha kul ändå.
Banan kördes i fem varv (med ett pedagogiskt uppvärmningsvarv innan).
Jag gjorde ungefär samtliga tekniktabbar man kunde göra under det första varvet.
I och för sig en bra start, men för tunga växlar i kurvorna, fel spår i den Nya Backen (den på bild nummer sju) så jag var tvungen att springa upp istället (och tappade fett med tid), för sävlig i Det Stora Sandskrået, för feg i den Fula Skråkurvan (som lutar ner som man måste ta ur foten och sen balansera som en annan elefant så man inte åker av åt tjotahejti).
På andra varvet och tredje varvet skärpte jag mig och började leverera skapligare teknik.
Jag tog mig upp cyklandes i den Nya Backen, efter att kopplat in hjärnan och valt rätt spår.
Jag släppte på rätt fint ner mot det Stora Sandskrået – riskerade hamna i vattnet men vände snyggt – mosade på rätt fint genom skrået – och hade bra fart in och ut ur Skogskurvorna.
Jag tog ett vettigare kurvspår ut ur Den Smala Sandbacken och behöll det tyngre trampet i gräspartierna.
Men så kom varv fem och jag blev helslut och törstig och avslutade segt. Det är skitbra att vi tränar på minst fem varv – det blir mer tävlingslikt då.
Förutom med den obligatoriska självkritiken så är jag ändå nöjd med träningen. Jag besegrade mina små demoner i Den Nya Sandbacken och Den Fula Skråkurvan – de två momenten som gjort mig nervig innan och snott en massa tid från min ride.
Efter körningen blev det dags för eftersnacket och kaffet som jag hade tagit med mig (PR PR – kom och kör kom och kör)
de här två satt och småtjurade, ene på grund av att hans framväxel pajade under körningen, den andre för han var avis på oss som hade kört
och här är dagens vinnare – wunderjunisen Erik Åkesson!
och så blev det dags att bege sig hemåt, mör och skön och med ett löfte om att ha fixat nya bromsbelägg till nästa Helgmys.
Puss och glöm inte att gilla Groopencross och gå med i CX Västerås på Facebook för att inte missa nästa helgmystillfälle.
Pix Jonas Wiking –
tyvärr fortfarande för krasslig för att
vara med och racea
4 kommentarer
Bäst! Cykel blir inte mycket bättre än såhär. Svinjobbigt och gemytligt. Bra kört.
Det där verkar hur najs som helst ju!
Vad otroligt härligt det ser ut och ni verkade ha! Att cykla i skog känns som en fantastisk miljö, synd bara jag själv är för feg för det och/eller inte har en cykel för det.
För fega är vi alla – i början! Köp nån begagnad hoj. I början kastar man den iaf så ofta så synd att ha en dyr ;)