Och så blev det dags för årets (för mig) första teknikträning på crossen!
Det behövdes, minst sagt. Nog för att jag tagit mig fram på en crosscykel en hel del i sommar – men det är liksom inte samma sak som att träna på de cykelcrosspecifika momenten som att tajma avhoppen i tid, tajma avhoppen i backe i tid, klicka i snabbt på given tid etc. Alla de “små” momenten som kan antingen hjälpa eller stjälpa en under ett race.
I år har vi liksom insett att det måste börjas med teknikträning lite mer i tid än i mitten av tävlingssäsongen så vi är igång redan nu fast det är varmt och lösaktigt i den höstetid någorlunda packade sanden fortfarande.
Så gårdagens träning leddes av helgmysarn number one Johan, samlade mig, Nisse, Anna och Grannen-på-mtb och bestod av tre moment:
moment ett: starta efter en för en icke-förutsägbar handklappning-signal – köra mot den feta sandbacken – tajma avhoppet i tid – springa uppför bärandes på cykeln – köra ner i den smala sandbacken. 5 varv.
moment två: starta och köra mot balken – tajma avhoppet i tid – hoppa över/springa över balken bärandes på cykeln – hoppa på snyggt – runda sandkurvan och upprepa balken-momentet på tillbakavägen. 5 varv.
moment tre: starta och köra uppför i den smala sandbacken, så högt upp man pallar innan man antingen lyckas hoppa av eller välter ihop med cykeln – ner i den feta sandbacken. 5 varv.
Det var självklart roligt, och självklart jobbigt. Det momentet som var svårast var tyvärr det klassiska hoppa-på-momentet. Eftersom min för övrigt ytterst ringa vighet, är skevt fördelad så hoppar jag naturligt av på den vänstra sidan och hoppar på naturligt på den högra sidan vilket ju är helt dumt eftersom jag då måste springa runt cykeln. Extra bök, extra stök. Så jag försöker på att lära mig att hoppa på från den vänstra sidan och det funkar skitdåligt. Den rörelsen är onaturlig, den tar tanke och tid, jag får ingen rull. Måste lägga in smidighetsövningar i sensommarschemat tror jag. Och träna på dessa vänsterpåhopp, flera gånger i veckan, tills momentet övergår från att vara mitt hinder till att bli en av mina styrkor.
Varför jag skriver mina styrkor är just för att poängtera komplexiteten i ett cykelcrossrace. En (bra) bana innehåller oftast ett helt gäng moment och ju vassare man blir på samtliga dem – ihop med fysiken förstås – desto större chanser har man att ta hem den där placeringen man hoppas på.
Nu ser vi fram emot den “klassiska” Groopencross-träningen på onsdag. Ikväll ska jag lägga grunden för onsdagslidandet genom att späka benen med Jennys Intervaller på Hässlö.
Puss och glöm inte att gilla Groopencross – en sandig deltävling i SweCup CX och gå med i CX Västerås-gruppen för att ha koll på våra träningar och se backstage-korten från gårdagens pass.
Alltså, teknikträning på cykel är så himla kul!