Vilken helvetisk start på dagen! Är ju i Stockholm på möten och ärenden och familjehäng på ön ikväll. Morgon var om än något för het för min smak så ändå vacker och ljus genom tågfönstret. Var harmonisk efter natten, läste bok och stycken ur Kupé.
Så kommer till Cityterminalen och ska ta buss ner till Fridhems. Kommer i sista sekund på att jäklar, det är ju ett flott utländiskt statsbesök idag. Inga bussar går, infotavlorna blinkar dumt, visar röriga meddelanden.
Jag går en hållplats, sedan en till, och en till, solen är stark, snubblar i motljuset och ramlar rakt ner i en betongsuggestolpe. Slår mig ordentligt, knäet, ena tutten, armen, gör så ont!
Funderar starkt på att hämnas på staden genom att råna nån extra oskyldig hipster på dennes caféracer.
Blir dock omcyklad av en vacker klänningtant med en urgullig dvärgpudel med glänsande knappögon i cykelkorgen och mjuknar något.
Stannar till vid Fabrique, kanske köpa en liten smörgås här? De minsta kostar dock 89 kronor och ser för surdegstorra ut för sitt pris. Vakna Stockholm, surdeg är för mycket tidigt 2000-tal för 89 kronor per macka.
Framme på jobbet en halvtimme senare, ty ryggan är tung, och cyklistens steg likaså, det värker i benen. Varmt och eländigt är det och jag skäms redan över odören jag kommer att sprida på dagens möten. Försöker komma på nåt bra sätt att skämta bort det vid behov.
Blaskar av mig inne på jobbets toa, köper mig en vanlig ostmacka, drar i mig en kopp gratis svart kaffe med en gobit till.
Livet ter sig lite gladare nu. Gobiten fyller på blodsockret och jag kan koncentrera mig på att lugnt utföra mina arbetsuppgifter och le åt gårdagens minnen – kalasstämning i Gropen under crossandet samt den perfekta pastan min Jonas kokade ihop efter träningen.
Puss, hoppas ni tar er fram smidigt och värdigt idag, oavsett var ni verkar idag.
