Slinkiga caféracerar och kurviga dyrgripar till retrotrallor får vänta, there’s not time for us. Pallar man inte böka in sina cityhojar i den redan cykelfyllda lyan alternativt radkellern en låst dörr och en trappa ner och bor i Västerås – staden där det stjäls bra fler cyklar än pussar på stan – så får man finna sig i en helt annan vardagscykelverklighet nämligen denna:
Dasspappersbål på pakethållarn och konsumkassar balanserandes på handtagen, den mest anonyma damtrallan du kan hitta hos specialistcykelhandlaren Biltema, med halvmjuka giftgummidäck förstås, och med ett kjolskydd med en spricka i.
Jag har förstås fortfarande inte gett upp drömmen om att äga ett par hippa vardagsskönheter – men jag har inte bråttom, kanske för att jag är skärrad efter alla stölderna av mina brukscyklar, och att jag inte känner något större behov just nu. Västerås är en stad med korta, platta avstånd (har max 20 min lugn cykling till affären längst bort liksom, och dit cyklar jag ju ändå aldrig) och jag är en lat jävel med gott självförtroende som har känt mig elegant på biltemamaskinen sedan 2006, då jag köpte min första kjolvänliga tralla där.
Som med andra ord bör anses kultig idag, tio år senare, visst?
Äger ni nå utsökta cityhojar eller cyklar ni också på det mest ostjälbara, bara det tar er fram?
