Knivsta GP – och landsvägsisen är bruten

Gemensam start och pacening bakom
en motorcykel det första varvet

Hej råkade köra Knivsta GP igår. Eller råkade eller råkade – jag hade längtat efter SMACK-serien. För er som är ny så är SMACK-serien/Upplands LVG Cup en träningstävlingsserie som arras av SMACK och ett gäng andra upplandslokala cykelklubbar. Förutom på tempo då starterna pga. grenens natur är individuella så startar alla samtidigt både på GP och på linje. Det är en fördel för sådana som jag som är bättre på att prestera på rulle än solo ;) Jag rekommenderar verkligen GP till alla som vill prova på att cykla. Racen är förhållandevis korta – man brukar köra 40 min + 1 varv, cyklisterna blir efter ett tag utspridda över hela banan vilket gör att det är fullt kör överallt och man känner sig inte lika ensam om man blir avhängd, som man kanske gör under ett långt linjelopp. Dessutom är det ett utmärkt tillfälle att träna på klungkörning då det alltid finns en klunga att haka på och åka med så länge man orkar – hela vägen eller bara en kortis. Den stora utmaningen med GP brukar – förutom det rätt så höga tempot för den ovane förstås – blir alla kurvorna som banorna bjuder på. Men det ger sig alltid. Dels blir man bättre för varje varv – man hinner ju köra så många. Och dels så blir man bättre efter varje GP!

Kön till efteranmälan var lååång…
Och kall.

Nu till hur det gick för mig igår.

Jag och Tony (som kör för CK Valhalls herrelitlag) anlände till starten något stressade pga. alla bilköer på vägen till Knivsta. Jag var kall och pollentäppt i näsan men benen kändes ok. Tyvärr hade jag inte hunnit få mitt tävlingskit än men lånade i alla fall Tonys 2015-års-POC-hjälm och ett par POC-brillor.

Kön till efteranmälan ringlade sig lång och jag hann både snacka skit, frysa lite och köra ett gäng osammanhängande uppvärmningsvarv, ivrigt kommenterad av diverse färgglada gubbs som frågade om jag hade tillräckligt med luft i bakdäcket, om min snabbkoppling satt rätt, om jag hade kört ett GP förut… Hann dock prata med fler goa valhallare, roligt att lära känna er, och Enköpings finest förstås.

Så gick starten och den gick fint. Pacening första varvet är fint flåshöjande. På andra varvet kraschades det klassiskt GP-gubbsstyle. Tråkigt så klart och lite onödigt kan man ju tycka men shit happens speciellt när de olika nivåerna samkör. Ingen verkade ha skadats allvarligt i alla fall och tur det. Dock färre gubbs att ligga på rulle på, helt klart en nackdel.

Bäste cross-Markus körde starkt!
Notera skorna <3

De första varven gick rätt så klassiskt. Jag hamnade i lanterne rougen och ömsom klamrade mig fast ömsom drog i en mindre klunga. Benen sved, pulsen steg och steg och det var jobbigt. Jag njöt dock av det goa torra underlaget och att slickt mysa genom de fyra kurvorna som banan bjöd på. Tyvärr var det också i en kurva som jag begick misstaget som kostade mig ett fridfullare klungliv resten av loppet. Vårt gäng blev omkört av elitgrabbarna som körde fett tight i svängden och jag fegade till och gick lite väl åt sidan och slog av på farten. Helidiotiskt. Istället för att svepas med så hamnade jag på efterkälken och fick jaga. Och jaga, det gjorde jag resten av loppet. Varje gång jag lyckades komma ikapp klungan i slutet av någon raka och sedan i kurvan så tappade jag den igen mot halvan av nästa raka. Igångdragen tärde helt enkelt på krafterna och jag är helt enkelt inte stark nog att hålla den farten som krävdes för att ligga med hela vägen. Snabb momentant – noll tempokontinuitet i benen. Sådant måste tränas mer!

Alltid lika kul att tjuvåka rulle

Jag hängde dock inte läpp utan gjorde mitt jägarbästa under hela racet. De sista två varven var syrade och tunga, pulsen sjönk eftersom benen inte orkade leverera mer jakt.

Tony passade på att stila i årets POC-hjälm

Tyvärr vet jag inte hur jag kom riktigt. Resultaten är inte uppe än. Det DNF:ades rätt friskt runt om mig men jag vet ändå att jag kom rätt så långt ner av de startande. Jag är dock inte ledsen för det – nu har jag gjort säsongens första start, isen är bruten och jag är helt klart på rätt väg. Dessutom ser jag väldigt tydligt vad jag är bra på och vad jag behöver träna mer på.

Aldrig är man så elegant som
frussen och flåsig i ett på ett kort taget framifrån…

Nu ser jag fram emot nästa GP! Undrar varför jag är så tänd på GP alltså, är det för att det påminner om CX? Sicken crossjunkie man är. Tur man kom ihåg att inte klicka ur och skutta över mållinjens tidtagningstrådar…

Alla pix i detta inlägg
är tagna av Jeppman