Hej den här helgen innehöll prick noll cykling.
Istället packade jag med mig lillebror i passaten och styrde kosan mot Gävle och Sveriges Järnvägsmuseum till att börja med.
Utsökta detaljer, kolbitar
och de svunna tidernas omisskännligt kostsamma flärd.
Därefter mötte vi upp Erik!
som visade upp en av Gävles magiska skogar för oss. Hemlingby – både gulliga bonnedjur, mtb-åkare, populärmusik ur backhögtalarna och pyttelite slalomsnö kvar.
Vi besteg självklart ett högt berg, än från det ena, än från det andra hållet. Bakom varje storasyster…
och letade oss sedan till ett vindskydd som Gud eller snarare allmänheten glömt – perfekt för oss!
Erik och brorsan tog itu med eldandet
det samarbetades för fullt
och jag satt mest och njöt av att inte göra någonting alls förutom mumsa i mig korv efter korv efter korv.
Ungefär så fortsatte hela helgen! På söndagen upprepades korvsuccén ute på Västerås trollskogsbidrag Ängsö och så hanns det med ännu mer mat och så lite Paris-Roubaix fast det var ju ingen av mina favvon som vann så orka komma ihåg loppet, hehe.
Nu är jag stark igen. Jag behövde förra veckan för att hitta tillbaka till mig själv lite. Nu är jag här igen.
Ikväll blir det klassisk softrull för att få igång benen inför veckans tuffare pass. Imorgon leder jag en intervalltisdag-grupp, på onsdag blir det skölj, på torsdag tänker jag intervalla igen, på fredag vilar jag eller lunchgymmar och sedan distansmaxar i helgen. En vanlig cykelträningsvecka att se fram emot med andra ord – men vi vet ju att inget cykelpass än det andra likt!
Må benen vara med oss, puss!
