Imorse när jag småröjde bland mina pappershögar på köksfönsterbrädan (köket – mitt hemmakontor) upptäckte jag en liten skrynklig lapp. När jag tittade närmare såg jag att det ju var min packlista inför min första cykelresa – nämligen resan till Mallis som jag och Peter gjorde på våren 2012. Jag tänkte vi kunde kika lite på den.
Nu såhär med en fyraårig cyklisterfarenhet så funderar jag lite, hur tänkte jag riktigt där? Vissa punkter är ju ganska självklara och viktiga. Tur nog tänkte jag på att ha med mig egna pedaler och hjälmen. Cykelkläderna var väl också en bra idé.
Men sedan kommer det. Trosor (sport + kväll), haha vaffan tänkte jag där? Vara casual på dagen och het på kvällen? Jag äger ju ffs inte ens några “sporttrosor”. Det slutade ju ändå med att dagarna spenderades i cykelkläderna. Jag hoppas verkligen att jag inte tänkte ha några underkläder under bibsen, men hade faktiskt ändå inte förvånat mig eftersom extrem nolla då, bara någon månad efter mitt första racerinköp.
Eller aftonklänningen. Just aftonklänningen. Tänk att jag inte ens inför en cykelresa kunde släppa mina romantiska Store Gatsby-idéer om långa, dekadenta aftnar på fina cocktailbarer. Fast om sanningen ska fram så var det ju mitt fel att det inte vart så mycket Gatsby över den resan.
Förklaringen är alltså min högst självförvållande geografiska förvirring och oplanersamhet. Ser ni den lilla orten Colònia de Sant Pere? Ja, där hade jag spontanhyrt oss ett flott hus. Med tre sovrum, ett kök, en egen veranda. Precis vid havet. Sovrumsfönstret mot havet. Hur jäkla vackert som helst.
Fast med ett litet men. Området låg några härligt backiga mil från närmaste civiliserade punkt. Mycket för en med trasig rygg och knappt tjugo cykelmil i benen. Varken bussar eller tåg eller flygplan stannade till i området. Det fanns bara tre sätt – cykel, strandgång och taxi. Cyklarna hyrda vi i Alcudia tre mil och ett gäng hundra höjdmeter från huset. Packningen på ryggen i varsin mindre ryggsäck. Därav bara en uppsättning cykelkläder. Och så aftonklänningen i ryggsäcken. Jag ska inte dra alla äventyren med taxiblåsningen, stormcyklingen och ryggsmärtorna men en kväll tog vi oss ut. Strandvägen. Vi gick i över två timmar och hamnade i Can Picafort där vi groggade med några från Fredrikshof och hade ont i fötterna. Vi hade skitkul och aftonklänningen fick vila hemma i vårt hus, jag var glad över att ha shorts och bekväma sneakers.
Idag ser mina packlistor något annorlunda ut. Mer praktiska, kanske lite tråkigare. Idag reser jag dessutom med större väskor och jag kollar upp förbindelserna innan jag bokar boendet. En aftonklänning är förstås alltid med. Lika viktig som en perfekt styrstam!