Kalle, räven, oljan och andra updates.

Jean-Michel och den sena höstens mörkblå tassar.
Idé John 9, hantverk Katja 29.

Hej. Lunch, en liten andningspaus, tänkte dra lite smått och gott för er nu när jag inte riktigt hinner uppdatera lika ofta som brukligt. Så att ni vet att jag lever ungefär.

I tisdags körde vi intervaller på Kallecrossen och det gick riktigt bra. Jag körde åtta stycken, två uppvärmningsvarv (läs de jobbigaste varven pga. den obligatoriska prologhostan, den ojämna pulshöjningen, varken kall eller varm och sånt uppvärmingsaktigt) och sedan sex kvalitativa varv. Att man kan bli så trött på att köra runt runt på en gräsbana, som förvisso innehåller både gott om tighta hala gräskurvor, ett par dryga igångdragspartier där det känns som att man (och tiden) står stilla samt ett par stökiga rakor där man kan pressa sina ben till det yttersta! Förutom att jag blev riktigt trött i benen så var jag rätt nöjd med min kurvteknik som börjar ge sig. Rädslan har försvunnit för länge sedan, nu gäller det att jobba på att hela tiden tappa så lite fart som möjligt och att inre ramla i ren dum iver. Kul!

I onsdags hanns det tyvärr inte med någon träning annan än de vanliga promenaderna till stationen, inom Stockholm och så. Efter de oändliga möten åkte jag hem till päronen på Lidingö och ägnade kvällen åt att sega och kladdmåla olja tillsammans med lillebrorsan. Målade höst.

Igår torsdag körde vi löphinderteknikträning på Kallecrossen. Det var svinkul och jag lärde mig att hoppa upp på crossen på rätt sida (den jag hoppar av på). Det var… kanske det största tekniska framsteget hittills ever ever. Nu gäller det att fortsätta nöta. Mer om det i ett eget inlägg ty så häftig känsla!

Idag är det fredag och det innebär jobb och mer jobb. Men på kvällen ska jag rulla lugnt. Tänker dock denna gången ta med mig något mänskligt sällskap. Känns tryggast så, är lite rädd för grävlingar och okänsliga halloweenungar i screammasker (som de som skrämde livet ur mig på Kalle igår!)

Just ja, en till grej! Som ni kanske har märkt står det inte längre Cykel, punk och kärlek som bloggslogan uppe vid headern. I början tyckte jag om den slogan – den var unik – men efter att tag när väldigt liknande ordkombinationer började poppa upp på diverse andra träningsbloggar kändes den plötsligt förbrukad. Jag började leta efter en ny slogan – utlyste en bloggtävling – lärde känna via den en cyklist som sedermera blivit en fin kompis – körde Dalsland Runt med honom (och några till förstås) och hade superkul – ändock inte hittat nån ny slogan som var jag – men så brakade plötsligt bakväxeln på min nya Ridley loss mitt ute ingenstans här för ett par veckor sedan, vid nån jäkla grisfabrik i romantiska Mycklinge och till ljudet av växelörat som gick av tändes glödlampan. Resultatet ser ni däruppe och min förhoppning är att den ska påminna mig om att ha med sig gott om verktyg när jag är ute och trampar på egen hand…

Nä förresten jag ångrar mig. Fukk them kopiorna, cykelpunkochkärlek4life.

Puss och hoppas denna stressiga period är över snart. Gör ni något skoj i helgen? Saknar er.