De flesta såg en något perifert liggande badgrop.
Vi såg en en crosscuptävling. Foto Jonas Wiking.
Åh ni vet den där sista dagen i tillfrisknandeprocessen när man egentligen är frisk men ändå tvingar sig att avstå träning för säkerhets skull (och av bister erfarenhet förstås). Den dagen är så tråkig! Det kliar i hela kroppen och man känner sig slapp och totalt ur form och det känns som att man aldrig, aldrig kommer att bli bra igen.
För att inte falla för rullfrestelsen som brukar sluta med att jag ändå kör för hårt för min postförkylda kropp så tog jag bilen ut till Skultuna för att promenera en svängom. Skultuna är ett riktigt old school-bruksområde en mil norr om Västerås. För de flesta vanliga människor är Skultuna känt för sitt mässingsbruk som producerar dyra mässingsljusstakar, fräscha mässingsänglar och cykelmönstrade manschettknappar. Men en annan dras ju förstås till de gamla bruksruinerna och till de historietyngda promenadmiljöerna. Ju ruggigare och råare – desto mysigare. Så jag hade på mig min mest gammaldags murrigt gröna kappa, drog kapuschongen över det vilt utsläppta håret och hängav mig järnet.
Tyvärr var det fortfarande lite för ljust för att bli riktigt goth sådär, men jag såg ändå ett gäng vemodiga stämningsbyggande saker:
en gammal rutig filt lämnad ensam på en gammal bänk
en poppigt gul papperskorg, snygg men totalt opassande i däri bland bro- och mejeriruinerna
en rutten dansbana i trä
resterna av en kanal
ett gäng festliga stålbroar
en möjlig crossbana, backigt, jordigt Göteborgscrossen-style… fast vänta, den saken var inte direkt vemodig. Men snacka om att vara crosskadad, det är alldeles för ofta som jag tänker hm, här skulle man ju anlägga en crossbana! när jag ser ett fint kuperat skogsparti i närheten av en åker… Fast det är säkert likadant för trädgårdsälskare typ?
Jag ska spåna lite och sedan kanske dra dit med min hoj nån gång jag är ledig och testa lite. Kan bli småfarligt lika med kul i vissa av partierna där.
Sedan toppade jag det hela med lite Nick Cave, såg två svarta älgar stå och glutta på mig och så var den härligt ruggiga promenadkvällen slut.
Och idag ska jag äntligen få cykla igen. Vi ska testa en ny gräsig träningsbana vid Skallberget och köra teknik och intervaller. Jag kommer att ta det lite lugnt (tråkfrasen nummer ett?) men jag kommer att få cykla.
Let it be crossmas, eeevery day.