Hej. Tänker inte gnälla på att det kissar blöta kalla flöden ute och att jag som vanligt krökat bort mina benvärmare (armvärmare och benvärmare är som hårtofsar, tändare och växelpengar. Antingen så har man massor eller så har man inga!). Jag har som bekant inga problem med regnet så länge jag är rätt klädd så får väl frysa lite om knäna under uppvärmningen inför kvällens landsvägsintervaller, inte mer med det… Nä vi sumpar vädersnacket nu och pratar nåt mycket roligare – mina laster! Jag berättar om mina tre (av alla femtio) så avslöjar ni era så blir det ett kanoners syndigt inlägg som får upp våran höstmojo. Deal? Vi kör!
Tips: kanongod holländsk
choklad – ekoreko och skoj namn och looks!
Last ett: CHOKLAD.
Alltså denna last är egentligen lika klyschig som carpe diem. Choklad är en brutal industri och vi är många som har fallit offer för dess skoningslöshet. När det gäller chokladsmaken är jag simpel. Bäst är mjölkchokladen med mycket kakao i. Då får man söka sig till ekohyllorna. Mörk choklad går väl an och är nyttigare inbillar jag mig men är egentligen rätt trist om man tänker efter, så länge man inte köper svindyra praliner à tjugofem kronor styck på ställen som Chokladfabriken eller Mälarchocolaterie eller söker sig till ekohyllorna. Eftersom jag är chokladberoende stashar jag upp med chokladkakor både på jobbet och hemma. Är chokladen slut åker jag ut och köper en kaka oavsett tiden på dygnet. Är klockan för för sent så blandar jag lite kakao och socker och äter med sked. Yes, jag är extrem. Däremot äter jag aldrig mycket på en gång och aldrig utan kaffe eller te till. På så sätt är jag ändå på rätt sida edgen, även om jag skulle lätt kunna bli mer bergsgetty och rik (har tyvärr en rätt så dyr chokladsmak) om jag var mindre frekvent i mitt chokladätande.
Favoriter: Helt klart, ekoutbudet samt kakor med så få (!) ingredienser som möjligt. Chokladsmaken sitter i bönan.
Intag: 3-5 rutor/dag fördelade på 3-5 kaffe- eller tekoppar.
Last två: NATURCHIPS.
Det tog mig cirka tjugosju (och jag är tjugonio nu) år att börja gilla chips. Eller, en visst sorts chips. Jag klarar inte av de klassiska pressade chipsen (ah men typ såna Pringles, OLW eller vad de heter). Det är en viss stärkelsesmak som gör mig gravt illamående. Jag har därför varit besparad från småätande på festerna. Folks åt chips, jag åt ingenting. Alla ba du är så nyttig Katja, jag ba hehe det är mest för jag inte tål eländet. Men så råkade jag smaka den nya vågens naturchips. De på raps- eller solrosolja och helmuskelpotatis istället för potatismos. De som kallas naturchips och lantchips. Satan va gott. Ruggigt saltigt, simpelt och ingen äcklig stärkelsebismak. På bara några gånger gick jag från en chipsförnekare till att bli en tvättäkta chipsoman. Precis som med choklad så trycker jag inte i mig allt på en gång men jag äter naturchips lite för ofta för att förneka mitt beroende. Alltså efter cyklingen, en iskall och ett gäng nävar naturchips till…
Favoriter: Icas egna I love eco chips (både lättsaltade och gräddfilschips), Coops Änglamarks dill- och gräslökschips, Gårdschips lime och svartpeppar
Intag: Typ 1 chipspaket/veckan
Årets cykelkokbok Vélochef –
fick ett ex skickat till mig för ett tag sen
så recension (och provlagning) kommer!
Last tre: BÖCKER.
Alltså vadå last, undrar nog en del av er. Är inte kunskapen enda bördan som är lätt att bära (något old school-citat)? Men titta här – för det första så är det dyrt med böcker. Böcker är dyrare än både alkohol och cigaretter och styrlindor och choklad. Speciellt om man som jag är en sån som läser väldigt fort. Och som inte kan hålla fingrarna i styr. Och nej, det är inte samma sak med e-böcker (även om jag äger en sån platta med för att läsa utländska böcker som finns gratis på nätet hehe). För det andra så gör böckerna mig osocial och smått otrevlig. På skoltiden hade jag inga problem att skolka om jag hade en bra bok som väntade hemma. Jag skolkar förstås inte från jobbet men gärna från andra sociala aktiviteter. Jag är en rätt så trevlig och glad och empatisk person – tills jag kommer över en spännande bok. Då försummar jag både hemmet och familjen och allt annat för det. Och så den dära toaläsningen. En gång hamnade jag på lasarettet med en hårt stukad fot. Anledningen var att jag hade suttit och läst på toan för länge så benen somnade. När jag skulle resa mig så vek sig fötterna. Stukningen och blåmärken var ett faktum. Och då pratar jag inte ens om min något vridna verklighetsuppfattning baserad på alla äventyrsromaner jag ätit under åren… Nåväl. Böcker är en fantastisk, underbar last som jag har förlikat mig med. Jag må aldrig bli rik på pengar, men min inre värld gnistrar av alla upplevelser böckerna ger mig.
Favoriter: Lättare att säga vad jag inte gillar. Och det är förstås tårdrypande based on true story-historier samt självhjälpsböcker. För tips från coachen – läs en riktigt bra skönlitterär bok istället. Den njutningen kommer förmodligen inspirera dig till att ta tag i livet bra mycket mer än alla välmenande tips i hela världen (inklusive detta förstås)!
Intag: Från 2 böcker/vecka till 1 bok/månaden. Plus allt småläsande emellan.
Så! Det var ett fint urval av lasterna det eller hur? Nu är det er tur – har ni några laster? Puss!