Cykelkatten

Afterbike, afterglow

21505856305_a91bc6c1ee_k

Vid soloträning gäller det att ta fram
de där osynliga hejarna som bor i ens inre.

Hej.

Igår cyklade jag mitt sista landsvägspass inför söndagens Anundsloppet.

Kvällen var fantastisk – mild och förhållandevis (vi pratar ändå Västmanland) vinddrägligt.

Jag hade ont om tid på mig före mörkrets anfall så koncentrerade mig på att genomföra fem stycken jobbiga, slitiga fyror med tillhörande uppvärmning och nerrull. Blev som ett solo-GP. I början hade jag lite svårt att få upp jävlaranammamojon. Det är alltid, alltid lättare att köra hårt i grupp än på egen hand. Vanligtvis brukar jag använda musiken till hjälp – men jag har också börjat träna på att ta i på egen hand utan musik. Min simpla empiri säger att jag har lättare att nå högre puls och ta i mer med musik än utan. Men eftersom man inte får tävla med musik (vilket ju är en självklarhet, det vore ju ren idioti att inte kunna höra ordentligt inne i en klunga) så försöker jag att träna upp psyket. Har jag musiken med mig så byter jag helt enkelt till starkare, mer “episka” låtar när pannbenet börjar ge vika. Men man måste lära sig att jobba med pannbenet utan att nån metallsnubbe falsettskriker RISE ALL THE WARRIORS, TIME TO CONQUER! i ens öra.

Jag är nöjd med passet (har inte pallat överföra Strava än men kommer). Mindre nöjd är jag med att det som vanligt tog ett gäng-fyra intervaller innan benen verkligen kom igång. Men visan är gammal och det är lika bra att förlika sig med att min sanning är att jag är sjukt segstartad och att mina resultat kommer att vara lidande de gångerna jag slarvar med uppvärmningen.

Idag ska jag nöja mig med promenaderna hit och dit, imorgon körs höstens första Helgmys (kom kom kom!) och så hoppas vi att benen räcker till på Anundsloppet. Trots att jag inte varit i någon vidare landsvägsform sedan snyggkörningen på veteranSM-linjet och Frankrike så tänker jag ha kul och göra mitt bästa – trots att mojon helt ärligt ställt om sig till CX… Förresten, min lilla Ridley är tydligen redan i Örebo säger Sendungsstatus Ihrer Lieferung! Shit shit gissa vem som kommer att vara sjukt längtansfull under helgen?

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

2 kommentarer

    1. Fyror är en klassisk intervallform. Det innebär att man kör på full gas i 4 minuter (antingen själv el om man kör i gäng, växlandes) och sen kör man lugnt i 2-4 minuter (man väljer själv, jag föredrar lugnt i 2 minuter). Sen kör man hårt igen! Effektivt, ytterst jobbigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.