Igår cyklade jag till jobbet i avtagande regn. Trodde jag, som hade studerat väderrapporten. I själva verket regnade det mer och mer, och jag fokuserade på att inte låtsas om att jag blev blötare och blötare och därmed kallare och kallare. Kom till jobbet 1 tim 38 min senare och kunde knäppa upp hjälmen själv. Ett gott tecken!
På hemvägen hade jag lätt motvind och sol. Jag tog den lilla rara Solviksvägen som bjöd på knallgula rapsfält mot blå himmel. Men den är lömsk, Solviksvägen. Det är en väg för den som vill öva på att hålla i styret, väja för hål och laga punka.
Väl hemma kunde jag konstatera att väderrapporten inte hade stämt, den här gången heller. Men orka beklaga sig över väderrapporterna, det får räcka med att vi klagar på vädret.
Cykeln var badass-skitig och jag hade ett klingbyte att se fram emot. Jag hade också gjort misstaget att titta ner i min vattenflaska. Gör inte det! Du kommer aldrig mer vilja använda den.
Nom nom
Vattenflaskan skrapade jag så ren jag kunde med en kniv. Sen kom saker emellan och jag gick slutligen och lade mig. Så ikväll gav jag mig på kling- och kassettbyte (med kedjepiska denna gång, tack AK för materielen) samt allmän rengöring.
F-n vad tid det tar att göra saker med cykeln man inte gör så ofta, eller att göra det för första gången. Man borde blanda sportdryck och dricka till middag istället för att koka nässelsoppa som jag gjorde. Då skulle man spara 40 minuter, exkl. ät-tiden.
Spänningen i att plocka isär saker för första gången och se om man får dit dem på rätt plats igen! Lite som i stallet när man skulle smörja tränsen till hästarna.
En lite nedslående sak med att plocka isär saker är insikten om hur skitigt allting är. Hur rent allting skulle kunna vara med lite kortare underhållsintervall. Kontrasten mellan rena klingor och visserligen rengjord men smuts-ingrodd kedja. Ack!
Det bästa med mekningen är ändå alla kreativa ställen man kan få kedjetatuering på. Och min cykel brukar ju bli flera gram lättare när jag rengör kassetten. Nåt att tänka på nästa gång jag dreglar efter kolfiberramar.
(och btw, hur skitig en cykel kan bli? Oändligt skitig. Och hur ren? Aldrig ren nog)