CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Mellan rundorna

Katja dances against The Vardag

Katja dances against The Vardag

tisdag

Ni som känner mig vet att jag är en stor bekämpare av vardagsleda. Jag har liksom aldrig förstått det där med varför man till exempel måste ogilla måndagar och peppa på fredagar. Fredagar ger ju sig ändå – man blir för det mesta ledig mot kvällen, äventyr står på schemat etc. Där behövs knappast extrapepp. Måndagar och tisdagar däremot – där snackar vi kanoners dagar som klankas ner på helt utan anledning. Man är sin egen lyckas bästa mek så jag älskar att äta extragott och ”lyxigt” på måndagar och göra nåt extraskoj på tisdagar. Alltid retar det nån ordet lagom-älskare!

Eftersom jag är en seriös amatörcyklist följer jag ett upplägg. Tisdagar är traditionsenligt vigda åt intervallträning. Man vill köra skiten ur sig på tisdagar och torsdagar så man hinner återhämta sig och bygga upp sig till helgens cykelprövningar. Lite styrka och skölj däremellan så är rutinen komplett.

Men så har jag – tack vare Annas knuff i rätt riktning – lagt till en extra aktivitet på tisdagar. En aktivitet som är lite själa- som gracevårdande. Som min crossie Annas simning fast på land. Pardans. 

Jag har alltid älskat dansa. Jag är personen som går ut på klubb för att bokstavligen dansa av mig (och lider oerhört av att det är så svårt att hitta bra dansklubbar i Sverige). Jag är skitbra på det också. Har grym känsla och fräcka moves. Men jag har svårt för kroppskontakt med främlingar, för att se folks i ögonen utan att börja fnittra samt för att bli förd.

Alltså är uppstyrd pardanskurs som utsätter mig för det ovannämnda den rätta utmaningen för mig. Att den går på tisdagar är ju ännu bättre.

Så jag kör mina intervaller (eller som igår, skölj, lite speciellt upplägg i början på denna vecka), drar av mig bibsen, duschar min cyklistlekamen och förvandlar den sakta till dansöskropp med hjälp av lite extravida kjolar och en skvätt festlig parfym – är ju ändå tisdag. Under de duktiga internationella (ty de utgörs av f d utbytesstudenter) lärarnas påhejanden tvingas jag göra sånt jag redan älskar fast under kontrollerade former. Ett tu tre fyr fem, räkna steg, fnissa inte, trampa inte på partnerns fossing, ett tu tre…

Väl utslagen hemma med en påse godis i knäna konstaterar jag att jag älskar tisdagar. Även om benen darrar när jag reser mig för att gå och borsta tänderna.

Vad gör ni för att bekämpa vardagsledan?

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.