Idag ska jag styrketräna själv som i på egen hand som i utan sällskap.
Hej jag är 29 vintrar och är fortfarande smått livrädd för gymmet och gymmets attityd.
Om jag ska rangordna läskiga sociala saker så ser topp tre ut så här:
tre. Ringa människor jag känner bara lite (sms:ar hellre)
två. Tjejmiddagar (brukar släppa efter lite rötjut men i början, iih)
ett. Gymma ensam. Nej jag vet inte varför det är så.
Därför gymmar jag aldrig på egen hand, även om det kan framstå så ibland ur mina inlägg där enbart jag syns och bröstar upp mig.
Med sällskap behöver jag enbart bekymra mig om erhålla pepp och beröm och verbal hjälp när jag utför mina reps. Jag behöver heller inte passera rummet med de fria vikterna och de tuffaste individerna ensam om jag inte vill.
Idag kunde inte sällskapet.
Förr i tiden hade jag utan att blinka bangat gymmet om jag saknade peppande sällskap. Solen skiner ju för fanken, man kan ju alltid cykla, springa eller göra nåt annat som inte involverar gymhäng. Men självdisciplin och målmedvetenhet är årets melodi så jag tänker bita ihop och gymma ändå.
Ha så kul och strunt i att tänka på mig när du gör annat kära sällskapet.
