Ärligt talat känns den väldigt avlägsen just nu – formen med stort F. Så sjuk som jag har varit nu. Samtidigt så vet jag att vinterträningen har hittills ändå gett väldigt bra resultat. Det man får tänka, om det känns smått tröstlöst med allt sjukdomande hit och dit, är att det är långt kvar till tävlingssäsongen. Med rätt inställning och förstås rätt träning går det att dels hitta tillbaka till formen och dels bättra på den. Jag borde ändå vara rätt nöjd. I slutet av CX-säsongen körde jag om 4 brudar på CX SM. Låter inte mycket för utomstående kanske men det är få men jäkligt starka (sverigebästa) brudar som överhuvudtaget var med – och så jämför jag med tävlingarna i början av säsongen då jag körde om ytterst få brudar, sverigebästa or not. Om ens några alls på vissa races! För två helger sen pallade jag en femtimmars+ dubbdistans med en muffins och en chokladbar som enda proviant. Jag klarar av att ta i så hemskt mycket mer under vissa trainer/spinnerintervaller – jämfört med förra året. Etc. Sakta men säkert går det alltså framåt, utvecklingen under denna årets mörka period. Det är sånt jag får ha i åtanke när jag deppar ihop och känner mig så slapp och trött som bara en äkta träningsnarkoman, interrupted kan känna efter ett gäng visserligen osammanhängande, men träningslösa veckor.
Inställningen alltså, grundbulten i träningslivet.
Som när jag och Valhall-Tony diskuterade Tre Berg-fondot som går över bland annat Kinnekulle. För Tony som är något av en backspecialist är det att cykla snabbt och rycka uppför backarna som gäller. För mig som visserligen gillar backar mentalt men som kommer aldrig bli någon backspecialist* gäller det något motsatta – att cykla snabbt men energisparande backarna emellan. Tur jag är en sådan wheelsucker… Not. Jag bara måste jobba på den dära biten att låta bli och dra och rycka som en glad idiot hela tiden. Återigen handlar det om inställning.
Så, nu gäller:
bygga upp
bygga på
bygga vidare på.
Pust, känns lite lättare nu med en gnutta självhjälp. På tal om självhjälp så kan jag rekommendera detta inlägg om träningstid på Toppfysik-bloggen. Klokt om tidsbesparande träning!
Hur känner ni kring formen just nu? Känns det hoppingivande eller känns sommarformen avlägsen just nu?
* uppför riktigt branta backar typ Klevaliden.
”Slakmotor” och korta CX-backisar
funkar galant skumt nog. Skumma fibrer...
Känner massa likadant som du gjort sista veckorna, ständigt förkyld, orkeslös och allmänt otaggad för att man inte kan/får röra sig som man vill!
Tiden rinner iväg, dagarna går, veckorna flyger och snart är det vår! – nej riktigt så illa är det inte, men det känns så. Mål är satta och SKA uppnås, med lite moment 22 när målen kräver tid, tid som bara blir mindre och mindre.
Nej nu ska vi bli ordentligt friska så vi får träna, bara vara, och må förbaskat bra!
Kör ett par försiktiga intervaller åt oss som blir svettiga endast av att titta på cykeln :)