I söndags lekte jag lite med pressafoten igen.
Jag ville kombinera det ruggade slangmaterialet med nånting elegant och knallrött, som kunde öppnas och slutas. Grov yta möter slät perfektion.
Träning möter fest.
Svart gummi möter cykelkaka.
Hur mycket naturgummi innehåller egentligen dagens slangar?
Ja ja. Jag vet inte. Resultatet blev i alla fall en plånbok med normbrytande form och för trång öppning. Någon centimeter till hade varit att föredra.
Min produktutveckling fortsätter. Symaskinen går varm. Punkade slangar finns det tydligen gott om. Och jag tror ändå att plånboken är en i raden av ultimata slangprylar; sedlar och plastkort är ju redan så bakteriehärdade. Lite extra slangsmuts skulle inte skada, och materialet borde vara slitstarkt.
I’ll be back.