Hej. Hört talas om Pandoras ask? Jepp, gammgrek-gudarna såg min cykellåda och så var legenden född. Väl öppen rasar det ut hur mycket skit som helst ur lådan. Eller skit och skit. Min cykellåda är lika rörig som oumbärlig!
Den tillkom en gång i tiden när Peter ballade ur på att det var sådan oordning på mitt (och sitt eget) cykellösöre i min gamla lya på Klockartorpet. Vi plågade iväg oss till Ikea och köpte ett gäng papplådor utan någon högre tanke på sorteringsfack eller dylikt. Nä, enkelt och snyggt fick det vara.
Sagt och gjort och cykellådan tillkom.
Därinne finns verktyg man som lekman inte tror behövs (eller ens existerar) men som jag tar fram då och då. Vissa av dem går bra att till exempel öppna upp vevpartiet med. Om man har Shimano, alltså. Eller klubba storgädda med, om man nu råkar ha med sig cykellådan till nattfisket. Gamla trasiga nostalgireglage samsas med Johans avlagda sadel (ser jag nu), en gammal garminkartong, stretchband för mitt knä, mekhandskar, simglasögon och ett gäng cykeloljor. Intima verktyg som kedjepiska och griptång lever sambo med styrlindetejp och handpumpsfästen.
Med andra ord är cykellådan ett singelhushålls motsvarighet till bondens materialupplag. Nog skulle det mesta kunna rensas ut och köras till återbruket. Men man vet ju aldrig, rätt som det är så kör jag med Shimano-vevparti och minskar med sisådär tjugo cm i sittbensmått. Fatta besvikelsen om jag då kommer på att jag slängt både vevpartinyckeln och sadeln!
Uppdatering: Många verkar ha missuppfattat min cykelgrejförvaring. Självklart har jag fler ställen där jag förvarar delar, verktyg och annat cykelrelaterat. Men just denna cykellådan är lite speciell och förtjänar därför ett eget inlägg. Det gör inte de andra ställen riktigt. Så, puss!