Månad: december 2014

Eva tog massa grymma bilder – tyvärr förstörde Facebook kvalitén nåt men:
1) Cantibromsar gör att man får en lååång stoppsträcka inför stocksisar
2) Anna kämpar upp den något tunga Canyonpjäsen i supersandbacken, tur Anna har lätta ben!
3) Supersandbacken ger en tom blick och sexigt öppen mun
4) Starten… Kan ni hitta mig?
5) Björn och Markus besegrar stocksisar!
6) AK kan konsten att sitta i tempoläge även på MTB 😛
7) Mr Helgmys himself!
Vann herrklassen gjorde förresten banchefen. Typiskt Tony!

Hej. Måndag och blogg igen, är ni utvilade? Jag är skönt mör i benen. Äntligen cykelhelg! I lördags körde vi som bekant Luciahelgmyset efter Johans fantastiska påhitt om extrainsatt cross – alltid rätt! – med välgörenhet som högre syfte – alltid rätt det med! Jag hade ju precis friskförklarat mig ordentligt (och ja, hade suttit hemma ett par dagar extra bara för att) men cyklade ändå till Gropen med noll krav i sikte. Hade med mig en extra tröja, cxswedenmössa (självklart!) och sköna vantisar. Väl efter provvarvet som jag ändå körde när jag ändå var på plats stod jag plötsligt på startlinjen och tänkte att jag ändå kör myset när jag ändå är uppvärmd och känner mig helkry. Efter klassisk katastrofstart körde jag ändå om ett gäng crossies och lyckades för en gångs skull mosa mig genom zonhoven-zonen utan att ens försöka vurpa, pust. Och plötsligt kände jag inte för att ta det så värst lugnt längre. Äsch då, benen kändes pigga och även om jag med flit höll igen lite för att inte börja med att rispa ihjäl de svaga luftrören (hur många är det förresten? Världssämst på anatomi)så flöt det på rätt bra. Jag körde på och njöt som tusan. Åh herregud jag var ju på cykel igen! Inget annat spelade egentligen någon roll även om det förstås var lite extrapeppande att köra om ett par medmysande till. Tyvärr gjorde jag bort mig zonhoven-zonen i de fyra resterande varven (vi kör fem) vilket förstås segnade ner min framfart men äsch, fick en bra placering, bästa dam, inte sämst herre heller, ja ni fattar – rätt så nöjd sjukling ändå. Det bästa kom dock efteråt! Johanna med familjen, Jenny, Eva och några till (?) hade fixat superfika. Alltså fika är alltid mums men det blir extramums när man inte förväntar sig fika aight? Så fatta glädjen liksom. Plötsligt radades ömsom kakor ömsom glögg ömsom pepparkakor upp framför oss frusna crossies. Så fett. Överskottet gick till Musikhjälpen – vart annars?

Fantastisk tillställning och ytterligare ett bevis på att cross för folks samman. För ännu mer crossglädje med hjärtat på rätt ställe – läs Annas rapport från Luciawåfflan. Tänk om man bodde nära och kunde kört båda.

Igår utsatte jag mig för dubbdistans men det får bli ett eget inlägg.

Vad gjorde ni för skoj i helgen? Puss!

Objekt: Björn. Flyer: Johan

Yo folks. Bra grej här. Inspirerad av Anna & Co:s Luciawåfflan-idén uppfann min cross bro Johan Luciahelgmyset. Upplägget är enkelt – vi cyklar/hänger/myser i Gropen och skänker samtidigt en liten slant till Musikhjälpen. Bra va? Har vi tur så får vi snö och slask också, men det är kanske att hoppas för mycket… Jag får se om jag kör eller hjälper till (är inte helt 100-frisk än, kanske lika bra att härda ut en nonträningsdag till) men oavsett så finns jag i alla fall på plats. Kanske doftar lussekatt med, för stämningens skull? Hursom – kom, cykla, mys eller skänk en slant till insamlingen ändå – oavsett var i landet du befinner dig och brinner för cross och en lite bättre värld. Mer info av mig, Johan eller på våran facebooksida. Puss!

Ikväll förverkligade jag en dröm.

Jag sydde ett mobilfodral av cykelslang!

Ett riktigt tajt, tunt och elegant.

Ville bara säga det.

Och visa det.

(Tack AK för materialet!)

Min första racertur nånsin.
Finn fem fel (svaren finner du nedanför inlägget).

December, årssammanfattningarnas månad. Snart har jag varit cyklist i tre år – 2012, 2013 och 2014. Häftigt om man tänker efter – så lång men ändå kort tid. Tre år av oslagbar de luxxxe förälskelse som bara växer och växer. Nu råkar jag vara en flicka som ställer höga krav på mig själv. Jag är min egen kaxiga frenemy men ibland folks, måste även den värsta självkritikern klappa sig själv på axeln i bästa självhjälpsanda och säga yo amatörn, det där gjorde du bra. Ah men kolla urvalet här till exempel:

För tre (cykel)säsonger sedan kunde jag inte:

# Cykla med fötterna fastklickade

# Se skillnad på cykel och cykel, typ

# Dricka ur bidon på cyklande fot

# Plocka ut grus ur knäsåren med hjälp av mina egna fingrar samt whisky som enda desinfektion. Nowadays – världsmästare.

# Leda en brokig cyklistskara och få ett tack då och då

För två säsonger sedan kunde jag inte:

# Ligga i bocken nerför

# Cykla kortbent när det var ens lite kyligt

# Stå upp och trycka på som tusan samtidigt

# Cykla distans utan att kissa en enda gång

# Namnen på alla crosstjärnor

# För all del förstå varför gym hade uppfunnits.

För en säsong sedan kunde jag inte:

# Trycka i mig allt ätbart som finns oavsett hastighet och oavsett var i klungan jag befinner mig. Men nu kan jag det! Tydligaste beviset blev Vårgårda Velofondo. Jag ställde upp i elitklassen och blev förstås avhängd från första ledet men cyklade sedan med en sjukt stark blandgrupp bestående av både tävlings- och motionsstarkisar, främst herrar men också damer. Det fanns förstås ingen tid till vare sig kiss- eller depåstopp – ändå tävling etc. – så jag åt mina bars i kurvor. Var ju ändå enda gången det gick saktare än snabbt.

# Spurta i otäckt höga farter – och idag kan jag det men inte tillräckligt länge för att jag ska vara helnöjd så det kommer jag att jobba på som tusan. Spurta är skoj!

# Vara ute och klättra i berg mellan typ nio på morgonen och fyra på eftermiddagen och drivas av frullen och en macka med Cola till och få till ett par tusen höjdmeter på köpet

# Cykla intervaller med klubbens snabbgrupp och inte bli avhängd var och varannan gång

# Köra nerför superbranta backar med rakt styre. Nu kan jag det men tycker fortfarande det är skönare att göra det med bockstyre (och helst på cross). Ja, jag är konstig…

# Tävla med alltvaddetinnebär.

För en halvsäsong sedan (alltså före min crosskarriär) kunde jag inte:

# Bära hojen på axeln sådär snyggt

# Hoppa av cx-ish style i farten

# Köra genom sand

# Cykla bockstyre off road

# Så många dutch ord som jag kan nu

# Smaken av all slags lera – beroende på var i Sverige jag befinner mig. Kanske ska bli geotekniker after all?

# Tävla och ibland inte komma sist.

Inte illa pinkat ändå, eller hur? Nu återstår typ tusen saker till att lära sig – och försöka bli bättre på det man kan men kan alltid göra bättre. Snabbare. Starkare. Självsäkrare. Roligare. Ännu snabbare. Vad kunde inte ni förut som ni har lärt er och är lite stolta över?

Puss!

.ǝʇuı nɾ suʎs ʇǝp ʇsɐɟ uǝsqıq ɹǝpun ɹosoɹʇ ˙ϛ ı uɐʞɐʞןןıן ˙ㄣ ɹǝɔɐɹ åd sɹǝʇɐǝqƃƃǝ ˙Ɛ
ƃuåɟƃpuıʌ säן (åpuä uǝɯ pɐuåן sɟoı ɹɐʌ) ɐʞɔɐɾ ƃısöd ˙Ɛ snɥƃöɥ dʎʇ ƃuıuןןåɥpuɐɥ ןǝʇs ˙ᄅ ɯןäɾɥ uǝƃuı ˙Ɩ

Bortse från den hemska zeppelinarjackan, de baggy pantsen och den något morgonkaffestridande musiken. Chris Akrigg är makalöst skilly och gör det på en finfin cross på en otäckt teknisk bana. Därför förtjänar han dagens cykelvideo. God morgon förresten!

Ettan finns förresten här. Puss!

Den här stora näsan på en liten tjej är ju helt fantastisk. Att en näsa kan producera så mycket snor! Det kan man inte tro. Undra om mindre näsor producerar mindre snor och vice versa? Nejmen skämt åsido. Jag är fortfarande tråkigt sjuk men håller på att bli bättre – sakta förstås, lite för sakta. Är inte längre febrig hostig och dan men fortfarande svag, kall och ytterst tråkig i humöret (som jag alltid är när jag är sjuk). Jag är så ledsen, vet ni. Den här hösten har jag varit sjuk fyra, kanske fem? gånger. Typ varannan vecka, syns så väl på Strava. Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag tycker jag klär mig rätt, sover så gott jag kan, trycker i mig grönsaker vitaminer, tränar, är snäll mot barn och små djur… Och likt förbaskat så räcker det med nysning i tunnelbanan så ligger jag där däckad igen. Jag tror jag ska söka hjälp för det, kanske kolla lite blodvärden och grejs? Det tär så mycket på motivationen att gång på gång på gång starta upp träningen igen. Snart litar jag inte på frasen säsongen 2015 börjar nu! eftersom det tar tre-fyra pass mot säsongen 2015 så är jag sjuk igen. Och då har jag testat med mellow träningsingång också, tro mig. Inte gått på för hårt. Ah men då vet ni läget. Bli alltså inte förvånade om majoriteten av inlägg den här veckan handlar om framtid och dåtid snarare än nutid. Nutiden är rätt trist just nu. Bara att bita i det sura äpplet och komma tillbaka när kroppen så vill. Puss!

Nås idag av nyheten att Fredrik Kessiakoff lägger av som proffs. Ingen jätteöverraskning direkt men självklart, tråkigt för oss svenska cykelfans och lite tråkigt för Fredrik själv som ju måste finna ny mening med livet. Det verkar dock som att han ämnar fortsätta jobba med cykling och coacha unga cyklister. Grymt och fint. Jag kommer för alltid förknippa Fredrik med min första sommar som nyfrälst cyklist. Och ännu mer exakt – Touren 2012, då jag och Peter härjade runt i Schweiz och Frankrike och då solen sken prick varje dag även när det hade stormat och de enda skuggorna som var värda namnet var de som kom från de magnifika alpörnarnas vingomfång. Men hursom, just Fredrik var ju bergakungen den Touren. Under hela sju (ej jämt sammanhängande) etapper lyckades han hålla tröjan tills fransmannen Voeckler snodde den för gott. Den åttonde etappen passerade den lilla schweiziska byn Saint-Ursanne där vi campade tillsammans jämte helfestliga kristna musikungdomar och bister norsk cykelfamilj som bjöd på risig bärs till sauerkrauten. Saint-Ursanne är förresten fortfarande en av de vackraste byarna jag känner till, järnvägsbron och floden är som tagna ur en dråplig Hauff-saga. Men just den dagen Touren gick genom byn var jag och Peter rätt så kalas på all sangria (av alla drycker!) som serverades längs med den brutalt bitska stigningen. Som enda svenskar på stället var vi ju förstås tvungna att springa efter stackars Fredrik och skrika oss hesa. Precis så här, här Katja:

och så Peter:

Jag hann inte många meter innan jag “släppte” men Peters ben hann en bit längre. Typiskt hetsig publik man stör sig på 😀

Under publikkaravanen fick vi dessutom ett par finfina mass”bergströjor”. Den ena klottrade vi Kessiakoff på och hade på vårt tält tills Kessiakoff sumpade ledningen. Jag har kvar tröjan i min partylåda hemma. Den andra tröjan används flitig som vandringspris till den mannen som vinner festtävlingen som vi kör före vår- och höstcykelfesterna. Just nu är det Tony som har tröjan.

Tack för fina minnen Fredrik och lycka till i din fortsatta satsning. En gång cyklist – alltid cyklist.

Jag tänker inte dra den gamla visan om att en minsann får nya perspektiv på sina svårigheter när en ser mot alla odds-folks som Zanardi göra mirakel utav sin vardag. Det är väl upp till var och en att rubba på sina perspektiv. Jag tycker mest att det är en sjukt stilig video på en sjukt stilig man – med eller utan ben. Och ja, jag har kollat upp. Han har vunnit världsmästartröjan så han får cykla i regnbågsfärgat. Det vore hemskt opassande annars! Voilà – den otrolige mr Alex Zanardi.

Hej folks. Är åter brutalt förkyld (för kanske femte gången denna höst? Nåt är djävulskt fel på kroppen min) och tråkig, tur att andra inte är det i alla fall. Här kommer i alla fall sju stycken länkar som jag tycker är bra just nu, voilà:

ett. En inte alltför långsökt jämförelse mellan hur det är att vara cyklist och hur det är att vara kvinna i den moderna staden. Här.

två. Helenas julklappstips – del ett här och del två här – personliga och vettiga klappar! Ser redan fram emot del tre om det kommer en.

tre. Frida är född, eller årets kanske sötaste cykelblogginlägg. Har ni inte grattat Öijerz än så är det dags att göra det nu! 😀

fyra. Elnas grymma insamlingsinitiativ Distanspasshjälpen. Vinterdistans och välgörenhet är ett oslagbart kombo. Jag tänker bidra när jag blir frisk och kan distansa igen!

fem. Hashtaggen #perfecthairpin. Folks som bidrar med bilder på fantastiskt vackra och jobbiga hårnålsstigningar. Ett visuellt paradis för oss som föredrar bergporr framför amatörporr. Bidra med din bild du med! Åh Gud va jag ska cykla berg i sommar.

sex. Köpguide till vinterhandskar. Ytterst aktuellt, jag är på jakt efter gedigna vantisar till kommande vintercykling. Tack Thomas för länktipset, och alla andra tweeties för era handsktips <3

sju. För lite wtf i vardan så kan man alltid roa sig med Unusual Bicycles på Pinterest. Folks fantasi vet inga gränser. På gott och ont.

Lite senare kommer förresten samlingsinlägget med era favvovägar. Det är inte för sent än – bidra gärna med din favvoväg här! Puss.

ett.

två.

tre.

fyra.

fem.

sex.

sju.

åtta. åtta åtta

nio.

tio. definitiv tio.

Ah men allt handlar om känsla eller hur. De här och så ett par till på judiska muséet och Larsa utanför RLD är de enda fotona jag har tagit under amsterdamresan. Eftersom min vardag normalt handlar om att pressa in så många handlingar under så kort tid som möjligt (tiden är ju så knapp! Och allting är så spännande och roligt!) – den vakna tiden alltså – så tycker jag att det ibland är skönt att bara flyta med. Så jag gjorde just det de här tre dagarna i Amsterdam. Flöt med så gott jag kunde – förbaskat med duvor, moppeförare och street dealers i denna stan, bara att försöka cruisa undan dem på väg till nästa lagliga anhalt. Nu är jag hemma. Puss!