Diamanter i gruset, diamanter i skyn, diamanter i benen (nåväl, men satt fint ihop) instagrammade jag tidigare idag. Dagens dubbcykling bjöd på strålande vintersol, som hade naturen fått karmasting och velat ge oss tillbaka den förlorade solen från den kanske gråaste hösten på länge. Det gnistrade banne mig överallt och hela tiden – från när vi startade på stadens grusiga cykelbanor vid tiosnåret, om den tunna ishinnan som hade lagt sig på asfalten, på de immfluffiga grässtråna på Tonys hemliga mysstig (eller snarare “endurospår” som AK kallade det) mellan Gäddeholm och Frösåker, om de löjligt blanka istäckta grusvägarna, i våra soltörstiga ögon. Tre och lite till-timmars rull och mina Schwalbe-dubbisar svek mig inte. Det gjorde däremot ryggen lite grand, hade ju höjt sadeln i distansläge och direkt gnällde ryggen så fick stanna och massera upp den där jäkla knuten ett par gånger. Bara att vänja sig – hellre göra det nu än på våren…
Sällskapet var alltså:
vägmeistern Tony
AK
och mina nya Hestra-vantisar, åh tack tack för tipset Anna dudette, så salig jag är. Först freakade jag ut (höhö) över att det kändes som om fuck you-fingret saknades där mellan klorna (?), panik etc. men sen när värmen var gudomlig fann jag mig finfint i min nya roll som mysig lobster gal.
Tänkte avsluta med ett klockrent fototips.
KLOCKRENT FOTOTIPS
Om det är för halt eller för kallt för att dra en Öijer (eller om man redan dragit en Öijer och vill komplettera med lite andra vinklar) så går det utmärkt att fota under en pågående pinkpaus. Har man dessutom turen att vara född som flicka så får man dessutom extrasnyggt gräsrotsperspektiv på sina bilder. Nackdelen är att objekten artigt nog tittar bort just när bilden tas. Men det är ju ändå cyklarna och benen vi vill åt, eller hur?
Har inte orkat ladda upp Strava än, kommer sen. Imorgon kör vi igen, klockan tio från Berget om nån vill med. Puss!