Som den materialperfektionist jag är så borde jag nu sitta och sörja över att jag inte glider runt på Cykelmässan och klämmer på massa nyheter och snackar meningen med livet med massa andra entusiaster.
Men vet ni, jag är typ rätt så oberörd. Mest lättad!
Samtidigt som jag älskar vackra saker och underbara cykelmänniskor och drar mer än gärna fingrar över gudomliga olje- och kolbaserade produkter av högsta kvalité, eller känner kylan av ett smalt stålrör mot min handrygg så är jag gammal nog att erkänna för mig själv att yo, jag mår fan inte sådär jättebra av mässor. Som ni kanske vet så känner jag mig ofta desorienterad och vilse i stora masspådrag av kommersiella slag (typ gallerior och massaffärer à la XXL, ni vet ju varför jag så sällan… aldrig shoppar), och ju fler lampor, färger och saker det finns runtomkring mig desto svårare blir det för mitt psyke. Alltså ska jag gå på en sån mässa så är det typ med handledare och ett mörklagt vilrum där jag kan få blunda en gång i timmen, typ.
Ett gäng veckor efter Peter dog så stack jag till Cykelmässan med min lillebror. Egentligen ville jag inte gå men brorsan hade blitt lovad det. På sätt och vis var det skönt! Han drog runt mig bland montrar och kaffestånd och jag följde bara med utan att egentligen veta var jag gick. Då och då nickade man hej till nån som hejade på en och så minns jag att jag gjorde nåt slags fotfit (?) men lät bli att köpa specialsulor. Förra året ville brorsan gå igen så vi gjorde det igen, upprepad succé med en medveten åttaåring och vilsen vuxentjej. Åstadkom till och med en rapport huvudvärken till trots!
Lägger man till att jag dessutom är sjukt blyg och har lätt för att snubbla… äsch, det är fan tur att mässan krockar med cross-SM.
Precis som med Eurobike så ser jag fram emot att läsa allas finfina rapporter och diskussioner kring det senaste. Extraroligt tycker jag att vissa av elitlagen kommer att finnas på plats – det är skitkul. Det finns ett par tjejer som jag skulle vilja snacka lite med men jag känner att äsch, jag sköter mina affärer helst sittandes på en cykel eller ringandes till dem jag vill nå.
Ha så kul ni som ska till mässan, och drick massa gott kaffe åt mig oki?
Så håller jag ställningarna där jag trivs bäst. I leran, med skränig musik dundrandes i öronen och för mycket äcklig sportdryck i lillmagen.
Puss!
Jag kommer ihåg dig, du kikade förbi den rätt så tråkiga blogghörnan de hade hittat på det året och sa hej jättefort och försvann. Tyckte du var stark och modig som gick på mässan med all den sorgen.
Jo, minns jag ville så gärna se mina blogghjältar irl liksom :)))