Tio insikter efter cykelmässan.

1. Giro har börjat försöka göra oroväckande snygga landsvägsskor.

2. Jag börjar finna vissa av Bianchis modeller oroväckande snygga. Däremot kan deras espresso dra. För starkt! Eller bara jag som är mesig?

3. Ordet monocoque har ingenting med vare sig snopp eller le coq sportif att göra.

4. Cannondalegrönt slår snart ut bianchiturkost (eller schäläste som fansen säger) eller kermitgrönt som färgbegrepp.

5. Jag har mycket större pronation än vad jag kunnat ana (efter testet av fotgubben).

6. Det är alldeles för få ensamma (alltså utan partner som drar dem dit) kvinnor som besöker mässan. Skärpning goddamit.

7. Min lillebror har öga för svindyra mountainbikes. Även det, oroväckande.

8. Jag måste jobba på att sluta rodna och stamma varje gång en läsare kommer fram och säger hej. Jag tycker ju att det är superkul. Speciellt med tanke på att de flesta av mina läsare är beyond coolare och snabbare än jag.

9. Snacket är så mycket roligare än prylarna egentligen (håller alltså med gode Öijer). Jag kan ändå aldrig bestämma mig i en “affär” med tusentals varor istället för en med bara få men utvalda sådana.

10. Colnagos nya cross vill ha mig badly.