Dag: 14 oktober 2014

Hej Jimmy.

Från början måste jag börja med att säga att du låter väldigt bitter. Du använder hårda ord som ”hänsynslöst” och ”lagvidrigt”. Jag undrar om du cyklar själv Jimmy? Eller söker du helt enkelt gehör efter alla de gångerna ditt samspel inte har fungerat med cyklisterna?

Eller vänta, vilka är de gångerna?

Du tar upp fallet med när du fick ”hoppa undan för en mamma på cykel med två barn i en kärra för att inte bli överkörd”. Varför tror du mamman körde på en trottoar (eller var det kombinerad gång- och cykelbana)? Kan det vara så att hon helt enkelt inte hade någon annanstans att cykla eftersom majoriteten av våra gator är byggda i första hand för bilister och i andra hand för ”alla andra” vilket gör att det blir väldigt otryggt och rentav farligt, både för cyklisterna och för fotgängare?

Du tar upp… vänta Jimmy, var har du de andra exemplen på när cyklisterna ”hänsynslöst” och ”lagvidrigt” körde över dig som fotgängare och bilist som jag antar att du är så som du målar upp de sistnämnda? Jag hittar tyvärr inga fler exempel. Du hänvisar till det luddiga begreppet ”statistiken” men jag som i mitt yrke har tillgång till trafikrelaterad statistik hittar inte några siffror eller grafer som stärker dina hårda ord.

Du berättar att 80 % av alla cykelolyckor är singelolyckor. En singelolycka är per definition en sådan olycka där vare sig annat fordon eller annan människa är inblandade. ”Men fram för allt hur deras trafikbeteende kan övervakas och korrigeras” (citerat, därav särstavat) får du ut av detta påstående. Jag kan för all del inte förstå hur talet 80 % kan ge dig belägg för att skylla olyckorna på de olycksdrabbade cyklisternas ”trafikbeteende”. Däremot så kan Transportstyrelsens STRADA-informationsportal berätta för dig att 27 % av alla singelolyckor har ”drift och underhåll” som orsak. 20 % har ”vägutformning” som orsak. Endast 14 % har ”cyklistens beteende och tillstånd” som orsak vilket ju kan innebära allt men förstås också inkludera ditt påstående om trafikbeteende. Men visst är det mycket lättare att dra alla cyklister över en kam, speciellt om man som du har bestämt dig för att cyklister är en homogen grupp vars säkra kännetecken är att vi är ”självupptagna” och ”hänsynslösa”?

Fast jag är själv både vardags- och sportcyklist och jobbar med bland annat cykelfrågor tänker jag inte sänka alla bilister och cityflanörer genom att påtala vilken trafikantgrupp är den som är minst självupptagen, sett till den globala hållbarheten och samhällsekonomin. Däremot så önskar jag att du förstår att det finns något större än vi mot dem-tänket du bidrar till i din kolumn. Med det något större så menar jag förstås det fantastiska, demokratiska systemet som utgör en modern stad. Systemet där alla oavsett hur de föredrar att ta sig fram ska få plats på sina villkor. Systemet som är så pass komplext att det finns hela forskningsinstitut, och i vissa fall hela statliga organ – se bara på grannlandet Danmark! – som fokuserar på att jobba fram de bästa lösningarna för vänlig citymiljö där ingen ska skadas för att den kör på eller blir påkörd. Och tyvärr för dina åsikter så kommer alla dessa aktörer fram till en och samma slutsats – cyklingen måste öka för att stadsmiljön ska bli säkrare. Du ser, det finns väldigt många faktorer som tyder på att stadsmiljö som anpassas till de mjuka trafikanterna blir snällare än den som anpassas efter de hårda karosserna och hätska beskyllanden.

Men Jimmy, den statistiken får du gärna googla dig till på egen hand. Jag hoppas bara att du förstår en sak som jag som dagligen jobbar för snällare trafikmiljö har som mantra – vi mot dem blir aldrig oss. Och det kan inga hundratals cykelpoliser du åberopar råda bot på. Men däremot, du och jag, ute på vår gemensamma gata.

Imorse hade jag superbråttom in till stan – skulle nämligen hinna med lite tandtortyr innan jobbet. Tog crossen och glömde förstås ta med mig civilskorna i all hast.

Ja men då fanns det ju inget annat alternativ än att luncha på ett cykelcafé så jag tog och bjöd ut Tony som vek sig dubbel av att se mig klatscha-vagga-klatscha-vagga fram i mina något för stora leriga dojs.

Vi slog till på litet dvs. skippade antipastibuffén utan “nöjde oss” med gudomlig fisk resp. kötträtt.

Och så satt vi där och diskuterade den kommande helgens tävlingsbana i Alingsås, spanade in lite hjul och peppade inför att Tonys hals verkar bättre så vi kan ha skoj i leran ikväll!

Med våra crossar förstås.

Som ensam pannlampecrossare attraherar man inte enbart cantibromslera och enstaka skrajsna kaniner. Igår drog jag som jag hade tänkt ut för att spana in för mig nya Giddecrossen-banan och körde runt lite planlöst och letade efter banans alla kurvor. Plötsligt gled ett gubbs ut ur skogen med värsta massa gigohundar i koppel! Nu älskar jag ändå vovvar och allt men blev ändå lite orolig när han styrde kosan mot mig med hundarna på spänn. Shitnujävlarblirdetutskällning tänkte jag i min fördomsfulla enkelhet. Men ack så fel jag hade! Den äldre herren hade helt enkelt noterat mig snurrandes ute och blev nyfiken på vad i helskotta man gör ute på ett gärde med händerna på bockstyret. Förklarade förstås crossens natur för honom och han blev än mer nyfiken och tyckte att det lät helskoj. Nästa person som attraherades var en ensam mountainbiker på väg till innebandymatch, fick jag erfara sedan. Han trodde att jag hade tappat nåt, som snurrade runt där och blev också undervisad i vad cross innebär. Dessutom visade det sig att han kände igen mig från mtb-onsdagar vilket ju gjorde saken ännu trevligare. Cross goes the world…

Tyvärr avbröts mitt planlösa crossande av värsta polispådraget på gatan bredvid. Kändes plötsligt mindre tryggt, palla cykla till springande snutar och grinande smågangstaz, typ.

Så jag drog till min nya favvospot Badcrossen (som ligger bakom badet Bad stenkast från min lya) och komponerade ihop en kort men tillräckligt hetsig bana med inslag av både grässlir, tajta kurvisar och lössand av alla ställen! Körde där en glad halvtimme och mådde finfint. Ett perfekt ställe att glida till och träna lunchtid senare i höst. Strava här för ruttintresserade.

Puss!

//kaninförförerskan