God fredag folks!
Har ju lovat att återkomma med den dära MAQ-rapporten. Har idag varit på jobbkurs och prylar, är äntligen hemma och väntar på den godaste ugnspannkakan i världen.
Som sagt var vår tävlingsgrupp på en minikurs i grunderna i MAQ – Muscle Action Quality – en modell som går ut på att man tränar rörlighet, styrka och uthållighet och explosivitet på ett kontrollerat sätt (om jag tolkat det rätt).
Instruktören som lärde ut var kanoners. Oerhört kunnig och samtidigt lite knäpp på det där sköna sättet, fick mig att skratta många gånger, så ska träning tas enligt mig! Undrar vad han tyckte om oss skevt starka cyklister…
Övningarna i sig var inga nyheter för mig. De flesta av dem är precis de övningarna jag ägnar mig åt på de core- och jympapassen på t ex F&S som jag frekventerar om vintrarna när jag inte pallar enkatjastyrketräning 😉 Däremot gav PT:n väldigt många nyttiga detaljtips så att övningarna skulle utföras rätt. Att inte svanka i den positionen, att starta från marken i den positionen, att lyfta benet si istället för så osv. Det om nåt kommer jag att bära med mig – just att lägga stor vikt vid kontrollerad styrketräning. Kan ibland känna att jag hetsar mig genom övningarna, fast det beror kanske mest på att jag jämt jagar tempo i livet.
För mig egen del hade jag ändå önskat lite mer benorienterade övningar. Jag är helt med på om att hela kroppen måste styrkas – men det är just den där cykelspecifika tillspetsningen som är så intressant och inte alltid lätt att få till helt perfekt. Min brist har ju varit just avsaknaden av cykelspecifik styrketräning – jag har ju mest tränat det som serverats mig av instruktörerna som menat alla väl, inte bara cyklisterna.
Jag jobbar dock som sagt på mitt eget katjanpassat program och kommer förstås så småningom berätta lite om den för er. Gårdagens workshop gav iaf mersmak på seriös styrketräning – förutom lätt träningsvärk i min nu förhoppningsvis helt friska (peppar peppar) kropp, tack Patrick på Sport Performance Center.