Jag förstår mig inte på dagen idag. Det är bara mörkt, blött, tungt och jag är trött och smått förstörd utan att riktigt veta varför. Huvudet känns yrt, som om nån hade drämt till det med en potatissäck. Jag tror det är sömnbristen och köldchocken – vi har visst blivit bortskämda med alla fina dagar här i Mellansverige! – men också alla tankar på framtiden och hur det egentligen kommer att bli. Det är tur jag får min Johnny, 8 år, min största fan och ivrigaste äventyrare, hit snart. Men idag drar jag täcket över kroppen och mjukispandan över ansiktet och stannar i sängen tills benen leder mig ut i det blöta gräset för lite nattliga crossövningar.
Förlåt höst, men you can’t sit with us idag.
