Fett najs när bokstäverna sammanfaller så en
kan drämma till med värsta ordleken till rubrik aight?
Hursom, nu kör vi ↓
I fredags tog jag mitt pick och pack och styrde kosan mot Stockholm. Tanken var att få till en riktigt soft, cykelkravlös helg och så blev det också!
När lördagssolen började fundera på att kanske gå och lägga sig om nån timme eller två sa jag hej så länge till mamma och lillebror, drog på mig klubbdressen och mina förbaskat för stora (måste åtgärdas!) mtb-skor och tog canyonen ner till Baggeby torg på Lidingö. Där stod ett nytt grym bekantskapt och väntade snyggt kittat i smäcker TeamMagnus-lycra.
Säg hej till Martin gott folk (han nås nog bäst via sin cykliga blogg)
Det bästa med att blogga är ju ändå att man kommer i kontakt med andra likasinnade. För någon vecka skrev Martin som tydligen hade läst min lilla skitblogg ett tag hej hej och så svarade jag hej och så kom vi på att vi skulle cykla mtb ihop och här stod vi och visste inget om varann annat än att vi hade överlevt samma gymnasium och lärt oss att älska cykel.
Det räckte gott och väl! Martin visade sig ha någorlunda förståelse för att jag är en riktig gringo när det kommer till mtb-skills. Så han lät mig helt enkelt provsmaka mig genom Lidingös mtb-utbud – eller del av det i alla fall. Vi cyklade ömsom bredare grusvägar, ömsom lite krångligare partier, diverse abborrbackar upp och ner där jag fick hålla igen för att inte hela tiden töntigt utbrista shit och aj och iiih läskigt, en ville ju va ball och världsvan typ.
Tur det var motsol, fixar liksom inte att ni gottar er i hur
hemskt för stora mina skor är (foto: Martin Söderlund)
Tyvärr finns det inga bildbevis på diverse backförnedringssituationer och sånt men på det stora hela gick det incidentfritt! Det hade säkert gått mindre incidentfritt om jag varit lite modigare men jag måste ändå ge mig själv cred som inte fegade för mycket utan på de mer kritiska elit-partier så att säga. (vettefan om Martin har en annan uppfattning men i så fall får han väl kiss & tell på sin egen blogg haha)
Släpp blicken från oss om du kan, utsikten är fet (foto: Martin Söderlund)
Alltså för er mtb-folks är det kanske lika vanligt som måndagskaffet på jobbet men för en annan som jämt håller sig till landsvägen och upplevt skogen mest till fots hittils är det magi! detta med att cykla rakt inne i naturen. Många av de stigarna vi cyklade på hade jag gått på förut men nu fick jag ett helt nytt perspektiv på tillvaron. Jaså är min lilla skitö så fin egentligen, typ?
Lidingö fick sig en omgång blårange rumpa i kvällssol – Grattis Lidingö!
Rätt så märklig känsla egentligen, denna övergång mellan asfalt och skog och stig och sten och så. Nu har jag säkert cyklat mtb minst tio gånger eller så men har fortfarande inte riktigt vant mig.
Turen avslutades med obligatorisk sockerchock i form av cola till mormorshostebulle <3
och resten av helgen är historia
en väldigt somrig sådan.
Nu är jag banne mig officiellt mtb-frälst. Hoppas Grannen skrider till verket och köper sig en skogshoj han med så kan vi vara fler som låter oss förföras av skogen mellan landsvägsrundorna.
Tack naturen för den underbara solen och Martin för den magiska mtb-turen. Bäst, va?
Puss.