Foton: Tony Carlsson
Vilken magisk kväll, gårdagens Ride of Silence-kväll.
Så himla många dök upp, trots Vårruset-jippot. Aeroracerfolks i snortajt, ståliskittade folks, Ride of Hope-folks, folks som aldrig cyklat i klunga förut, folks på tralla, folks på mtb och till och med en velonaut. Sedan hade vi förstås med oss dem som ville komma men som inte kunde – på grund av jobb eller andra åtaganden.
Och sedan hade vi med dem som inte kunde komma för att de inte längre fanns alls kvar någonstans annat än i jordens samlade själ, våra hjärtan och i våra tankar och i våra rynkor och vackra grå hårstrån.
Och sedan hade vi förstås publiken och staden! För en gångs skull såg vi till att inte ta bakgator utan cyklade prydligt och stolt genom de centrala delarna av staden – med hänsyn till Vårruset och de lättklädda kvällsflanörerna så klart.
Kommentarerna och blickarna vi fick från stadsborgarna kändes för det mesta positiva. Vi slapp förstås inte undan den klassiska åh är det Tour de France ni kör?-kommentaren men annars var det mest åh, cyklister! och heja heja! vi fick höra.
Jag tror det vart bra, detta med Ride of Silence. Även om anledningen är becksvart så blev stämningen fridfull, värdig och ljus. Vi syntes – alltså fanns vi.
Tack alla underbara som deltog! <3
P.S. Och speciellt ni som inte cyklat med klubben förut. Himla modigt av er att våga ligga i klunga – gå gärna med i Västerås CK:s Facebook-grupp så kanske ni hittar en tur som passar er!
1. Ubbes stiliga celeste stålis bad om att bli fotad
2. Vi väntar in “rödljuseftersläntarna” – alltså ser man typ hälften av alla som var med!
3. Alltid lika stiliga Johan och Petri
4. Foto: Eva Vicini, objekt: Katja & Eva
5. Bästaste Grannen hade tänkt ut rutten och cyklade jämte mig längst framme
6. Valle och Cecilia var härligt casual
7. Avslutningen på Bondtorget innan fikat på Bellman