fan jag är så tacksam över att jag kan cykla. gång på gång känner jag denna tacksamhet!
Det här är det kortaste inlägget på denna blogg ever kanske, men när hela min världsdel rämnar av svällande stress hets och missförstånd
när kvalitetsknark känns åt helvete för dyrt
och Paris är för långt borta
då är jag så himla lycklig över att jag kan cykla
bort, bort, bort och långt, långt, långt tills den enda känslan som fortfarande känns är primitiv
fysisk
bara fysisk.
eller hur?
