Sol, knä och (tår)vatten

Östergötland bjöd på själavårdande sol…

…himla trevlig – dock tyvärr för mitt löparknä jobbig – cykeltur förbi vackra Vadstena, Skänninge
m fl orter, på solskinande asfaltsvägar…

…samt en rehab-ish (knäont + post-bröllopsmood) söndagspromenad
genom den ännu icke-sommarvakna cykelstaden Motala

Innan ni blir alltför avundsjuka på min helt superbra cykelhelg så kan jag lugna er med att återigen konstatera att jag är en idiot ibland. Skulle ju vara snäll mot mitt knä ihelgen. Men det är som mamma säger: är man dum i huvve så är man! så jag körde ju förstås 8 mil istället för tänkta max 5. Det gick ju så lätt, så varför sluta? Slutade gjord det – med smärta och bisterhet som eftersmak på en annars makalöst vacker runda.

Ikväll blir det fortsatt laborering, denna gång med klossar. Imorgon väntar lätt, lätt runda med klubben för att avgöra om laborationen lyckats någorlunda. Sadeln har det redan laborerats med – tyvärr utan större förbättringseffekt. Den sablars nötningen orsakad av felinställning förra året verkar ha blossat upp igen. Att min kropp är så skev och vind och känslig för allting! Att jag ska vara starkare än vad mina senor klarar av!

Det jävligaste är att det är bara några dagar kvar till Mallis – en vecka ämnad för formbyggning snarare än rehablallande. Jag vill ju vara pigg och fin och stark inför Östgötaloppet. Jag vill ju faktiskt vinna alternativt slippa komma sist eller i alla fall slippa bli en sån där DNF*-person (om jag inte DNF:ar pga. lös katt, cykelstöld eller annat oförutsett, disclaimer).

Jäkla gnäll, men jag vill ju liksom inkludera er i mina lidanden. Imorgon ska jag träffa sjukgymnasten för lite check och koll och tips inför mallisveckan. Och foamrolla och stretcha som om det inte fanns någon morgondag (stretchar lite nu när jag skriver också).

* DNF står för did not finish, inte Duke Nukem Forever, om ni trodde det