Mintig, sockrig, saftig mazarinsing räddade min arma själ idag
Klassisk postcykelkoma, dagens pass bjöd på sol, härlig motis, partempo och på slutet, jobbiga känningar i dum-knäet som gjorde att jag inte riktigt orkade vara duktig under andra partempointervallen (vi körde långa, över en mil var). Passet avslutades dock på god not med humöret tack vare gudomligt fika på Skultuna brukscafé. Imorgon stundar cykelledarhäng hela dagen, möjligen liiite pedagogisk cykling ihop med de andra ledarna och min ena sida deppar över att jag inte kan hänga på distansturen imorgon, min andra sida säger men Katja, är väl bra att du inte nöter för hårt och länge nu så du blir kvitt smärtan helt till Mallis.
Förresten, så grymt tacksam över att jag får köra i samma gäng som Eva. Seriös cyklist och överlägsen sparringpartner.
Snart får jag dock vakna ur koman och bege mig till stan för lite häng med bästa Periferigruppen och höra vad de haft för sig under distansturen vissa körde idag!
Hörs mer imorgon. Puss!
4 kommentarer
Fikamumsande cykelsvetton of the world unite and take over!
Ja, det borde ju bli ett politiskt slagord :)
Hoppas att det onda i knät ger med sig så du kan träna som du vill!
Tack du snälla :) Det hoppas jag med…