Distansklassiker. Tror ni den här förpackningen fördelas över turen? Inte i min värld.
Efter ett par mil stannar jag och trycker i mig allt. Sedan kör jag femton km helt utan påfyllning. Sådan är jag.
Åh som jag kan avundas er personer som långsamt, med eftertanke tuggar er igenom era små, eleganta portioner hälsosam mat. Er som inte alls känner det där sötsuget och med lätt axelryckning hoppar över efterrätten eller den där extraportionen ljuvlig spaghetti. Som säger jag är inte hungrig och faktiskt menar det. Som inte har någon matlust när ni är sjuka. Som har fantastiska överlevnadsgener.
Välkommen in i min mage – jag är lika hungrig frisk som magsjuk.
Det finns två lägen i mitt liv då jag är inte hungrig:
ett. den första tiden när jag är dödskär – en gång gick det så långt att jag för att inte svimma tvångsmatades med soppa av en välmenande kompis!
två. den första halvtimmen efter jag ätit mig proppmätt.
Jag har varit hungrig hela mitt liv. Jag var konstant hungrig som barn, ännu hungrigare som tonåring och nu när jag är typ vuxen är jag precis lika hungrig. Aktivitetsnivån spelar inte heller någon roll – tränar jag så blir jag jättehungrig, tränar jag inte så är jag lika hungrig för det. Intressant är dock att jag sällan känner hunger under själva friluftandet / idrottsutövandet. Men efteråt, shit alltså!
Ibland kan jag bli provocerad av att välmenande folks snackar om självdisciplin och klämmer ur sig saker som men det är väl bara att låta bli! Men alltså, det är inte att bara låta bli. Bara för att du har matvägrargener betyder inte att jag har dem. Jag önskar jag kunde låta bli det extra ägget på morgonen, men då svimmar jag på dagens distansrunda.
Inom cykling handlar typ det mesta om vikt. Utrustningen ska väga så lite som möjligt, ens kläder ska vara så tajta och aerodynamiska som möjligt. Men den vikten som går att påverka mest är kroppsvikten. Alla vi som inte är naturligt lätta (jag säger lätta och inta smala, för jag väger relativt mycket även när jag är väldigt smal) kämpar med detta. Alltså försöka påverka vår vikt så att den sjunker och gör det enklare för oss att cykla bättre. Det är en sanning. Inget att skämmas för. Inget att stämpla som ätstörning. Inget att stigmatisera, skuldbelägga (!) och starta kommersiella kampanjer för. Men det viktigaste är att vi inte glömmer att fördela energin på rätt sätt – gör det lustfyllt och roligt att laga nyttig, god och bra mat som tar oss upp till nya höjder – istället för att göra det hela till ett dumt ångestladdat moment. Stress och ångestfull fixering är ju nämligen bra mycket farligare än ett par kilo för mycket.
Mums mums, lunch- och chokladbitdags! Puss.
Här är förresten en bra artikel på temat, från en av mina favvobloggar.
20 kommentarer
Härligt att höra att det finns fler ständigt hungriga personer. :)
:D
Word! Jag är också född hungrig. Allra helst när jag är sjuk, då jävlar. :)
ja, borde man inte va svag & fjäderlätt då? ;)
Sunt resonemang. Jag kanske missuppfattade dig men jag tänker att den här diet-hetsen har gått helt till överdrift. Den allmänna uppfattningen verkar – enligt min mening – vara att man BORDE SKÄMMAS om man inte går på en särskild diet. För “hur KAN du äta kolhydrater???”. Man tycks vara en smutsig person om man inte tänker på formen i första hand 24/7 och skryter om det på instagram.
Jag har ett ganska träffande exempel, satt och tjattrade med en kollega. Hon hade ångest och kände sig som en dålig förälder för att hon hade utfodrat barnen med mat från mc donalds en kväll förra veckan…. Herre gud, barnen fick mat, har skor och kläder, tak över huvudet och föräldrar som älskar dem.
Och mitt i den här hälso-stressen är det enda jag kan tänka…men själen då? Den psykiska hälsan?
Mm, exakt. Men alltså jag tror att det är ett sätt att fly också, det att fokusera på mat och kropp istället för att ta itu med de inre, lite djupare frågorna. Hellre “glad sund idiot” (om man nu hårddrar det) än plågad själ som vågar möta sina inre demoner. Jag tror på att man bör våga både och.
Och ja, hemskt att folks ska behöva skämmas för att de äter en bulle, typ! :/
Ta en stor portion havregrynsgröt på morgonen, det “står” man sig bra på, folk som äter “små eleganta portioner” sitter garanterat sedan hemma i smyg och trycker i sig en chipspåse och sköljer sedan ner allt med en 2L Cola.
Äter nästan alltid gröt :) Bovetegröt är annars en stor favvo, russian style!
Haha, underbart! Ät! Jag är oxå hungrig nästan jämt. Och blir INTE mätt av havregrynsgröt.
Du låter som en sådan person som kan göra ekonomisk skada vid dom syltor som erbjuder buffè :D
Havregrynsgröt triggar mitt hungershormon, ghrelinet helt galet. Ju större tallrik havregryn till frukost, desto snabbare var jag hungrig före lunch! Nä, nu äter jag istället avocado, creme fraiche, makrill och 2 ägg med smör eller majonnäs på, cyklar 3,4 mil till jobbet och äter lunch först kl 13. Inget tokhunger alls, skönt!
Är det sant..? Hm, har inte tänkt på det. Blir som förrätt alltså? ÄGG är kung alltså.
Ett gammalt knep att få kräsna småbarn att äta ordentligt med middag är att sticka till dem ett par klyftor sött äpple ca 45 min före maten. Då är de riktigt hungriga när middagsmaten kommer på bordet! Äpplen och andra riktigt söta frukter gör samma med mig, även havre och allt bröd. Jag blir bara hungrigare! Tydligen triggar det söta hungershormonet ghrelin, har jag läst på. När jag unnar mig gott, är det alltid hellre choklad än frukt faktiskt. Gott och jag kan sluta efter ett par bitar, det känns bra!
Det blir jag… två timmar max ;)
Jag slänger halva min lön på mat! Är hungrig 24/7. Ett mycket bra inlägg åter igen….
Haha jag med säkert :) Tack du
Det är många “ständigt hungriga” (bl a läs; undertecknad) som upplever en lättnad över att slippa äta jämt om man mer fokuserar på att äta naturlig mat, inga tillsatser, mer gräsbeteskött och vanligt, hederligt smör än socker och snabba kolhydrater. Sockersuget försvann, acne och eksem försvann, humörsvängningar försvann och ett par kilo försvann. Inget extremt alls men utan socker känns livet mer fritt, inget tvång finns mera att alltid trycka i sig något. Det finns inte heller några tvångsdieter. Alla vuxna människor får välja själv vad de äter men det är viktigt att känna till vilka för- och nackdelar det finns att ta ställning till! Sen bestämmer man själv, det vill säga åtminstone så länge som man är frisk.
Klokt och sant – jag försöker äta så naturligt som möjligt faktiskt. Becel har aldrig ens nått min mun ;) Sockerberoendet är svårt att bli kvitt, men jag försöker låta bli socker I maten (typ i bröd etc) – choklad är svårare att sluta äta ;)
[…] så till slut – mitt gamla inlägg Jag är en hungrig tjej, inga dieter biter på mig om det där om att skrota dieter till förmån för […]
[…] och en kopp kaffe på morgonen. Mådde illa efteråt och skyllde på frukostbrist (konstant hungrig tjej) men illamåendet försvann inte efter frukosten heller. Och inte efter lunchen heller. Satt i ett […]