God morgon lovers haters & diverse läsarfolks! Hur mår ni? Har saknat er. Här kommer den obligatoriska bildrapporten från helgens påhitt. Däruppe – en redigt plågad #selfie på en smått bonkad cyklissa nånstans ute i Virsbo (knappt tätort, noll fik, schweinkallt äsch ni fattar läget). Under gårdagens distans, alltså. Älskar att både rynkorna och förkylningspluppen på läppen syns sådär HD-ish – en måste ju vara väderhärjad för att få kallas cyklist, eller hur?
Men inte händelserna i förskott. Helgen började ju med fredag och fredag innebar cykelmek och tacos hemma hos bästa Linkan (spana in här bilden på legenden AK skruvandes på mitt Campa-reglage)!
På lördag skulle det dock inte cyklas. Utan jag tog bilen upp till sportstaden Falun för att hänga med denna underbara man! Alltså inte Engelbrekt Engelbrektsson utan Steffo här bredvid <333
Som den kändis Stefan är lyckades han komma över gratisbiljetter till För-VM uppe på Lugnet så vi drog dit. Det kryllade av folks och jag var banne mig enda tjejen i kjol och utan överdragsbrallor. Inte ledsen för det inte! Det blåste helvete men solen sken och stämningen var konstant uppåttjack sådär som härlig sportstämning med folks kan bli. Skränigt techno spelades, gulasch serverades på VIP-läktarn och jag åt muffins till och med. Grymt!
Smarrig plastavspärrning!
Skidglad Stefan!
Snabb grabb på skidor. Jag hejade på Legkov alt Richardsson men Sundby vann. Whatevs liksom.
Efter förVM drog vi till Bishops och åt diverse godheter, jag fick i mig årets första moules frites, våren är här alltså. Och så åkte jag hem till Västerås och kände både helgglädje och lite skumt i halsen, men inte tillräckligt skumt för att blåsa av söndagsdistansen.
Igår samlades ett gäng snabba gubbs och något mindre snabba jag uppe på Berget för att köra distans – trodde jag. Vissa av gubbsen hade dock tänkt att köra lite kortare (läs: hetsigare) så tempot skruvades upp rätt så rejält från första tramptaget. Jag bet ihop men de konstanta igångdragningarna i kombination med dödsnordan som nästan fick mig av cykeln på vissa partier gjorde att styrkan tog lite stryk. Efter Ramnäs droppade vissa av snabbgubbsen av och kvar blev jag, Contis, Linkan, AK, Jimpan, Robert och Conny. Glad något ojämn skara, vissa var ju liksom mycket starkare än andra, så det blev lite ryckigt och slitsamt ju närmare Ängelsberg vi kom (ni får studera stravakartan om ni inte grejar geografin i min beskrivning).
Vid Ängelsberg blev det tomt i magen och skallen min så jag tog ett anseenderäddande beslut: här vänder jag! Fick en energikaka av Contis och vände hemåt. Med vinden i ryggen och den begynnande halssmärtan blåste jag på hem så snabbt jag förmådde mig men kroppen kändes inte riktigt bra. Stannade därför till för lite gratiskaffe och en torrare bulle på Ramnäs-Konsum, pratade med en local, lite mys sådär. Kom hem och mådde ruskigt illa, kunde knappt behålla maten, fick bli tidig däckning. Fått ihop lite kloka tankar om det där med distanskörning, trycker ut ett festligt inlägg med tips snart :) Hela stravatjosandet finns här nere.
Men seriöst alltså, episk helg.
Puss!
