God kväll.
Har ni haft det bra i solen? Jag har kört en äkta vilodag idag. Noll cykel! Desto mer solstol och Touren-tidning, som vanligt i dessa gula tider. Och strandhäng med fina kompisar förstås!
Oj va fint jag haft det i helgen. Och cykligt, förstås.
Tänkte i det här inlägget berätta om lördagen.
På morgonen var både jag och Frida uppspelta. Här skulle det cyklas Rapha Womens 100. Vid åttatiden på morgonen fick jag av Hanna veta att Womens 100 visst skulle köras på söndag men äsch, nån dag hit och dit – här skulle det cyklas tio mil i alla fall.
Vi började med att bege oss till Fridas MTB-kompis Rickard som bor med sin söta katt och sin Giant mitt i Sandviken.
Rickard satt på ett gäng verktyg så vi mekade lite med Fridas Merida. Frida är rätt så ny på det där med landsvägscykling (men icke desto mindre stark!)
Det hade bestämts att vi skulle cykla Stigen-vägen mot till Lumsheden, cirka fem mil, och sedan samma väg tillbaka.
Vi tog en liten kissdepå vid ett fint litet kraftvärmeverk! Väldigt internt för Frida och Rickard då båda jobbar med energi. En annan stod mest och trampade och njöt av vyn.
De glada cyklisterna!
Rickard passade på att klämma på sina Mavics. Jag förstår honom.
Och vips var vi framme i Lumsheden på Fridas föräldrars altan! (eller ok, vips var kanske en överdrift. Hela vägen var i princip en enda slakmotig stigning med lättare motvind så det gick inte överdrivet fort)
På altanen hoppade direkt en katt upp i mitt knä. Gosdags före maten. Med risk att få en något suddigare cykelbränna tog jag av mig jerseyn. Pallar inte jersey i trettiofemplusgrader liksom.
Fridas mamma hade gjort typ godaste sommarsalladen med jordgubbar i.
Och Fridas pappa grillade så himla många godsaker. Fasiken, får man ha gasolgrill inne i en liten tvåa inne i stan? Tror ni att grannarna märker nåt? Vill ju grilla allt nu.
Och så satt vi där och mös och värmde våra arma cyklistkroppar. Efter maten drog vi ner till den lokala stranden och körde ett parti beachvolley. Jag gjorde förstås bort mig – blind och med sämst post-lunch-reaktionsförmåga. Såg nog bra lustig ut i mina bibs.
P.S. Vårt lag “cyklisterna” torskade.
På hemvägen gick det fort! Uppförsbacken blev plötsligt till en glad nedförsbacke och vinden hade avtagit! Jag kostade på mig att sprätta till i några backar, blev rätt så nöjd med mig själv där. Ska nog lägga in kalaset i Strava och hoppas på en och en annan
QOM-titel.
Men just ja. Enklaste segmentet på hela trippen måste ju ändå vara det illustrerat av bilden nedan (tagen av Frida). Hade det inte varit för hö up ours så hade vi nog legat och myst där bra länge…
Underbart trevlig mystur, bättre hade vi inte kunnat få. Är så stolt över min Frida som för första gången cyklat tio mil och gjort det med sådan bravur 😀
Dagen avslutades med grymt fin middag och så lite härj nere på stan. Tja, det var ju bara riktiga Rapha Womens 100 som skulle köras dan efter…
Men om den turen – i nästa inlägg. Nu ska jag försöka natta min trötta kropp, imorgon bitti drar jag nämligen till Stockholm för familjehäng och mer cykling förstås. Det vanliga gäller – säg hej om ni ser mig. Kommer att hålla mig till trakterna på/runtom Lidingön. Kom gärna med tips på braiga, säkra rundor (helst max fem-sex mil, kommer inte ha tid till längre).
Gnattis!
