En vanlig, fin torsdagsrunda.

Igår fick jag en sån där urge i mig att bara sätta mig på cykeln och bara mosa för att liksom sortera ut och förstå och må och så ~~(barnlåtsrappare nästa jobb?)~~ Målet blev Sari som bor utanför Enköping, mot Uppsala sett.

Härligt väder, indeed, tänkte jag när jag leendes för mig själv iklädde min kropp i finlycran. Sol och lite svalt sådär, skönt ju!

Körde nån mil med musik och fina hits och stannade till för att ta av mig skoskydden. brände av en somrig bild till och med ser ni. Med elefantben och allt, skuggspel är kul.

växlade upp och körde det glada Katja-tempot, dvs. trettiofem på slätan, fem uppför backarna… Nädå. Försökte faktiskt ligga jämnt igår. så gott det gick.

Det började bli väldigt vackert.

Skymning, tänkte jag.

Men nej.

Himlen fick för sig att öppna sig och göra det med råge! (anledningen till att det inte finns några bilder på eländet är för att jag hade fullt sjå med att hålla mig uppe på cykeln tromben till trots). Fy satan! Från typ tjugosex plus till femton på nolltid, vindar, bilar som (säker med flit) duschade en osv.

Tur för Annas cykelkakor som höll mig varma! Och tur jag är en hård jävel som innerst inne tycker det är rätt så tjusigt att cykla i extrema förhållanden – speciellt om det var bastu och fin väninna som nalkades för varje kilometer!