åka hemliga tåg med namn som Röda Blixten och stå ute där man inte får stå alltså, bara för att se spåren serpentinerna vita hotell i kolonialstil och allt det vackra runtomkring och längta lite till något man har svårt att sätta fingret på
dricka vitvinssangria och skratta så man kiknar åt skämt så interna att inte ens man själv kommer ihåg dem morgonen därpå
göra konstiga saker med oumbärliga strandföremål
dansa som om man inte behövde åka hem