Vi började med att korka upp lite cava.
Och inspektera Uffes cyklar som stod ute på den fina balkongen som vette ut mot Mälaren.
Här är den lilla skaran som dricker cava och lapar lite kvällssol.
Efter fördrinken och lite gos med Uffes enorma tungviktarkatter gled vi ner till Bistro du Lac för att smaka några av den franske kockens rekommenderade specialiteter. Maten var dyr men rätt så utsökt och efterrättskoma var ett faktum. Vilken tur att jag hade tagit på mig en kjol i stretchmaterial!
Och vilken tur att Anna (som tyvärr inte var med på middagen) hörde av sig till mig och sa att nejfasiken, klockan nio imorgon bitti är för tidigt för distans, vi kör vid elva istället! (den planerade klubbrundan skulle avgå klockan nio – en ledig dag, herregud säger jag bara!)
Så jag sov ut, Anna sov ut, och så fick vi med oss Uffe på en cykeltur till Enköping istället. Och vilken tur också! Solen sken som på film, vägarna var små och tjusiga (tack Uffe för din lokalkännedom!) och vinden var faktiskt helt ok. Så småningom landade vi på det klassiska cykelfiket Konditori Drott (den som ligger vid Enköpings station) och tryckte i oss lite kaffe och mazariner och Annas cykelkakor (recept kommer snart uppe på bloggen, typ godaste cykelmaten ever..?). Och så satt vi där och lapade sol.
Hemvägen var av förståeliga skäl något trögare. Kan bero på den smått jobbiga motvinden som samtidigt som den sänkte farten höjde pulsen. Kom förresten att tänka på, finns det någon cykelrapport som inte tar upp motvind? Efter cirka nio mil började ryggen ge sig tillkänna. Så vi mellanlandade vid Skultuna Kyrka där det kördes första deltävlingen i klubbtempot. Jag hade från början tänkt att körde men vågade inte utmana ryggjäveln för mycket. Så stretchade och spanade in massa slicka fina cyklar och deras ryttare istället. Och hejade förstås!
Och så åkte jag hem och låg i sängen och drack filmjölk och smaskade i mig det sista av Annas cykelkakor och var glad över de jobbiga elva milen och så var den fina valborgshelgen över för i år.