Tony sken lite extra – det vankades ju liksom backar. Så här sken Tony:
Jag bet ihop och lyckades ta mig i lunchmålet tillsammans med de andra. Väl framme sken solen någorlunda och jag tröstade mig med en sjyrrans omelett och en kopp hett kaffe. Helt ok sex mil dit alltså.
***
Hemvägen var doomed. Grejen med min ryggsmärta är att den inte bara gör ont så att jag blev tvungen att stanna till och kräkas vid ett tillfälle, utan att den på nåt sätt nästan förlamar min vänstra sida så att benet inte riktigt får någon styrka. Vilket innebär att hur stark och pigg och cool jag än känner mig så kan jag inte köra längre än någon mil i taget innan jag måste stanna, bita ihop, massera den ömmande ryggen och höften innan jag kan fortsätta. Och så håller det på.
Från att ha varit tuff och pigg duktig medelmotionär på Mallissemester gick jag till att vara en svag typ på två hjul som folk säkert trodde aldrig suttit på en racer förut. Inte så konstigt, som jag satt och rörde mig för att minimera smärtan.
Jag avskydde mig själv, jag avskydde min jävla hoj som var för stor och tänjde på min rygg, jag skämdes som inåt helvete för att Hasse och Grannen var snälla nog att dra mig i motvind. Till slut sa jag hejdå till huvudgänget som hade slagit ner sig för en extra fikastund (var ju distanspass detta) och så var det jag ensam med min smärta de trettio milen in i mål.
Ledsen och förbannad.
Men så pep det plötsligt i mobilen och så fick jag upp bilden på den här underbara gullisen:
Det var Grannen som tillsammans med en kompis hade räddat en liten hjälplös dunboll från säker död ute på vägen genom att ha lyft och flyttat undan den :)
4 kommentarer
Känner igen det där från förra hösten. Efter bara två mil så var som all kraft borta ur kroppen. orkade knappt cykla 100 meter till Tullinge pendeltågsstation. Men efter all sjukgymnastik, rehab, kortisonpsrutor och nu laserbehandling, må jag ha grym jävla helvetes smärta, men orken försvinner inte. Så jag biter ihop och trampar med ett grin.
Hoppas du hittar nån som först verkligen tar reda på vad som är felet, sen åtgärdar det! Inte som i mitt fall, att flera sjukgymnaster åtgärdar något de _tror_ är orsaker.n Alltid dålig bålstabilitet. Nu vet vi att det är nåt helt annat som är fel.
Kämpa på så blir du snart som 17 igen!
Åååååh, hoppas du hittar en lösning på det där. Inte roligt! Kramar i massor!
åååh, hoppas ryggen kryar på sig fort!! energikramar!
Stopp stopp stopp….ta hand om dig och kolla upp din rygg!