Wii, glädjen att ha vunnit en söt bloggtävling. Se så tjusiga lysen som hittades i paketet som låg på mitt hallgolv igår! Tack Maria och jag hoppas att ni snart får se sol i Italien. Så länge får ni njuta av varandra och självaste faktum att ni är i Italien. Jag vill också dit. Jag ska också dit. Och använda mina lysen i tunnlar (tydligen lag på det, väldigt vettigt). Snart, snart. Mallis först. Inte så illa heller i och för sig, men inte lika många tunnlar?
Gulliga prints från Vélolove, funderar på att skaffa mig ett gäng lite fina prints då väggarna i min lya är sådär trist vitmålade och jag är ingen konsttaveltyp. Eller fasiken, jag kan ju komma på egna slogans! Som typ
WE GO TOGETHER LIKE…
…Cycling & Yellow Label Tea (Cykelkatten™ – redifining the taste of cycling)
…Västerås & No real climbs to talk about
…Peter & The Green Saga(n)
…Swyzak & Real Shit Distance
…Emma & Nr 2… No actually nr 1 this season! 😀
…Jonas & Bike Parts Scales
…Tony “Contador” Carlsson & The Best Bike Songs
…Petra Mallorca & Tonfiskpizza (hur fan säger man tonfiskpizza på engelska?)
…Grannen & Type I Fibres
…Cykelkatten & The Best Readers in the World <3
Har ni fler egna?
Här är förresten dagens bästa cykellåt
Nä nu jävlar åker jag och tar hem det sista från den gamla lya. Städbesiktning imorrn, håll alla tummar ni har och äger! Jag är mör, jag är skön, jag är lite mera smärtfri efter dagens naprapatbesök. Snubben gör mig ont, men ack så välgörande det är. Ett till besök innan Mallis så är jag som ny. Nu ska jag ut och cykla ett par-tio km innan jag sätter igång donandet (ska ju borra och sätta upp bord och sånt samt ha lite vänner över också) – finns inte mer tid än så. Bjuder er under tiden på lite livets skola-läsning på Cykelkatten feat. Svenska Cykling Plus. HÄR är länken.
Puss!
Hej.
Det värker i hela kroppen av jobbstress. Känslan liknar litegrann förlamning. Månaden ut Katja, månaden ut, sen blir det lugnare. Men flytten är nästan klar. Jag har medvetet valt att inte blogga så mycket för jag vill så gärna att mina inlägg handlar om faktisk cykling. Jag är så trött på denna övergångsperiod.
Igår städade jag i alla fall ut det sista och jag och Grannen fixade färdigt rosen körklar.
Spände åt kedjan, justerade bromsarna och växlarna, gubbvände styrstammen för min onda ryggs skull (hoppas kunna vända ner den igen senare under sommaren) och så.
Nu ska jag traska till min gamla lägenhet, packa in rosen i bilen och frakta den till jobbet (där hon nästan alltid står mellan rundorna). Lämna ifrån mig bilen (äntligen!) och sen nöta på jobbet så länge jag orkar. Kan då trösta mig med en skönhet att vila ögonen på samt cykel på Eurosport Player, bra att ha två skärmar. Och förstås, trösta mig med tanken att paniken är temporär, och jag kan börja sticka ut from imorgon om tids- och vädermakterna är med mig.
Ha en underbar söndag!
 |
| Rosen var tjusig men inte riktigt körklar |
 |
| Grannen njuter av frihjulsljudet tzetzetzetzetze… |
Efter en veckas kortsträckebilkörning i samband med flytten finns det bara en sak jag kan recitera
Jag är evigt tacksam Sari att jag fått låna hennes bil – annars hade jag inte kunnat flytta med så låg budget som jag gör – men jag är också evigt tacksam att jag annars kan cykla, 365 dagar om året.
Hej.
I dessa stressiga flytt- och jobbleveransdagar har jag upptäckt lunchlöpning. Då jag är tvungen att optimera varenda minut av dagen är ju lunchlöpning perfekt.
Och så drar man ut på en tjugominutersrunda längs med den vackra Svartån! Det finns de som tycker att en är smått konstig som springer i denna kyla men jag tycker det är rätt så skönt. Jag menar, 3-4 km mitt på dan i solen? Jag blir svettig ändå. Viktigt är att skydda halsen; gäller att andas rätt samt vara varm just där. Jag kör helt enkelt med en liten syntetisk halsduk i mjukt filtmaterial. Stiligt och varmt!
Belöningen är att man
1. spar tid – hela kalaset med omklädning och dusch inklusive tar inte mer än 40 min
2. känner sig stark – och kan ha skoj med speglar!
Hej hej.
Vissa av er har kanske redan noterat det, andra inte.
Jag är hur som helst glad att berätta för er att jag nu börjar blogga hos den nya glada cykeltidningen Svenska Cycling Plus.
Gör inga hjärtskärande skräckslagna miner nu bara, den här Cykelkatten kommer förstås att finnas kvar och innehållet vara lika personligt och saligt blandat som alltid. Den här bloggen är min gullebäbis! <3
Tanken med Cykelkatten feat. Svenska Cycling Plus är dock att nå fler motionärer på olika nivåer och fokusera mer på tips och tricks för ren glad cykelträning. Dvs. lite mer allmängiltigt – men inte mindre personligt. Nu är ju jag varken proffs eller elitmotionär men jag hoppas att jag kan bidra ändå, med lite tränings- och prylglädje och så. Jag hoppas att ni är med och bidrar med lite tips och kommentarer och sånt för det är ju lite läskigt att börja på ett nytt ställe.
Jag tänker så här – vi kör ett tag och så får vi se, låter det bra? Blir det sävligt och tråkigt och för anonymt så litar jag på att ni hojtar till i förväg.
HÄR hittar ni den nya cykelbloggen. Kom och säg hej!
 |
| Sommaren är kort det mesta cyklas bort |
Nä nu ska jag ta mig lite te här, fortfarande smått skärrad efter den satans kalla löprundan en kollega lurat ut mig på under lunchen. Var liksom lite halvdumt att skippa handskar och långkallingar. Brrr. Men åh så gott lunchpastan satt!
Hej kära vänner.
Jag fortsätter lida av orutin.
Ute snöar det (!) igen och jag fortsätter flytta. Satan va tid sånt tar! Men tur att det snöar, gör det inte lika förbaskat outhärdligt att inte kunna vara ute och finrejsa än.
Just nu önskar jag mig mest mer tid.
Nackdelen med att vara en fattig jävel är att man får göra allting själv – jobba (väldigt mycket), flytta (väldigt länge för man har inte råd att leja bort allt och man tycker liksom lite synd och folks och ber ogärna oftare än behövligt) och flyttstäda (samma här). När jag säger att jag inte hinner träna just nu så menar jag det faktiskt. All min vakna tid går åt jobb och flytt och sen så stupar jag ner i sängen, sluter ögonen och sover mina drömlösa sju-åtta timmar för att orka. Jag har inte ens hunnit att packa upp och koppla upp datorn mot nätet. Tur att flytten i sig innebär en massa motion! Har nog aldrig sprungit så mycket i trapporna…
Jag längtar så till den dag då jag får tillbaks min glada jobb – träning – god mat – kompishäng – happy blogging-rutin.
Visst, det finns de som säger att det inte finns några godtagbara ursäkter till att inte träna men tro mig, en som jag som normalt motionerar någonting sex av veckans sju dagar (och sen vardagsmotion och andra äventyr på det) ger blanka fan i den typen av höga hästar. Jag måste tänka positivt, att flytt är bara något tillfälligt.
Jag har till och med gått så långt att jag har avbokat ledarskapsmötet med min motionsledargrupp imorgon. Förr i tiden hade jag mått skitdåligt av att missa ett roligt möte men nu orkar jag helt enkelt inte. Om två veckor börjar de faktiska träningspassen och jag vill liksom inte väggat då det verkligen gäller. Mina motionärer ska få en glad och pigg ledare, inte nån bister sate som mest vill sova (som jag är just nu).
Men! Om exakt exakt exakt trettioett dagar är jag på Mallis och skiter i allt – utom cykel och er förstås. Jag brukar ha nolltolerans mot Internet / tidningar / omvärlden när jag är ute och reser men funderar på att göra ett undantag i år, det är ju lite för roligt att blogga för att låta bli. Dessutom är det extrakul att teasa er med soliga utomlandsbilder… Nädå, i slutet av april måste det vara fint väder även här hemma i Sverige. Punkt slut!
Ibland känns det som om eländet aldrig tar slut. Men precis som olyckan sällan kommer ensam så kommer inte lyckan ensam heller. En bra låt leder oftast till en annan bra (i alla fall på Spotify) och rätt som det är så är våren här med dagliga rundor, cykelfester, cykelresor, cyklosportifs, långlopp, sommaröl, parkhäng, skinande överrör och en och en annan härlig krasch (i stillastående förstås, på mitt vanliga krasch-knä).
 |
| Snart så! |
 |
| Snart så! |
Usch, misstänker att ni är lite trötta på mitt senvintergnäll. Men jag har faktiskt en liten nyhet till er som jag förbereder nu. En nyhet som kommer att handla om cykel, till 100 %. Tänker dock vänta nån dag med att släppa den till er… Och hoppas ni kommer att gilla resultatet.
Er trogna Katja,
med förhoppningar om i alla fall 80 % cykel i bloggen i fortsättningen…
Hej.
 |
| Tre viktiga komponenter som ska med: rosen, diskokulan och ljuskronan |
 |
| Speciell känsla, att vakna på ett nytt ställe som ska bli ens nya hem. |
Hej.
Ibland blir saker som man har tänkt sig, ibland inte. Precis som Krunis sjunger: Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det. Det må låta som en handfallen inställning, att man bara rycker på axlarna och går vidare som om ingen sak har hänt.
Men saker händer.
Saker händer oavsett om vi har önskat dem hända eller inte.
Saker händer hela tiden som påverkar varandra. Ungefär som i sådana där filmer ni vet, där en kula börjar rulla som berör en annan kula som i sin tur ramlar på den sovande valpens huvud vilket gör att han börjar skälla vilket gör att grannen vaknar vars väckarklocka glömt att ringa och så kommer denna granne i tid till ett livsavgörande möte med sitt livs kärlek och så håller det på.
Och sedan på det, att leva med att saker händer.
Att överhuvudtaget gå upp på morgonen, att bygga planer, att trotsa mardrömmar, att planera för cykelsemester, att våga googla på Alperna, att föda upp idéer, att skratta åt galna påhitt, att öva upp ett äkta leende så att det inte ser påklistrat ut, det räknas väl inte som handfallenhet?
Att inte bara låtsas om att livet fortsätter, utan faktiskt fortsätta livet fullt ut. Öppna upp för det okända och det lite läskiga för man är ju inte rädd för någonting längre.
När jag var barn så förstod jag aldrig varför de vuxna sa: “Men det händer ju bara på film! Det är ju en fiktiv bok! Skilj på fantasi och verklighet! Inse sanningen!”. Tråkigt, slog jag fast. Så jag bestämde mig för att mitt liv minsann skulle vara minst lika spännande som en annan film eller bok eller låt. För så länge man är med i sin eget fantasi så kan ju vad som helst hända utan att man blir alltför förvånad – för till skillnad från den tråkiga “sanningen” så är man ju faktiskt med i nåt alldeles, alldeles spännande. Men som alla vet så bygger alla bra berättelser på kontraster mellan lugn och storm, mellan tristess och action, mellan kärlek och vakuum, mellan natur och betong, mellan glädje och avgrund. Filmhjältarna kommer och går, kungarna störtas och städerna begravs under vattenmassorna och man måste säga adjö till vissa man inte vill men också till vissa man vill men inte får men i slutändan så möts vi alla igen i eftertexterna.
och under tiden gäller det att vi ger varandra så mycket värme och tillit som möjligt.
För att så här är det: fast det ibland blir fel, lär vi oss att leva med det. För till slut måste det bli rätt punkt slut.