Hej.
I dessa stressiga flytt- och jobbleveransdagar har jag upptäckt lunchlöpning. Då jag är tvungen att optimera varenda minut av dagen är ju lunchlöpning perfekt.
Dels så kan man alltid posa glad och söt som om man liksom was born to run!
Fast man egentligen mest fasar eftersom man är liiite för tung och liiite för slö efter den eviga vintern.
Men man har ju köat ett gäng peppiga låtjävlar i Spotify så det finns inget alternativ än att dra på sig lycran…
…och världens (enligt Runners World för ett par år sedan) bästa löparskor. Fula as är de i alla fall, tur jag köpte svarta. Är lite halvsugen på dessa istället men känns fel då jag vet att det inte blir alltför mycket löpning under cykelsäsongen (fast vem vet, med snygga skor så kanske..?)
Och så drar man ut på en tjugominutersrunda längs med den vackra Svartån! Det finns de som tycker att en är smått konstig som springer i denna kyla men jag tycker det är rätt så skönt. Jag menar, 3-4 km mitt på dan i solen? Jag blir svettig ändå. Viktigt är att skydda halsen; gäller att andas rätt samt vara varm just där. Jag kör helt enkelt med en liten syntetisk halsduk i mjukt filtmaterial. Stiligt och varmt!
Väl efteråt ser man lagom picklad ut i hissen på väg upp till omklädningsrummet.
Belöningen är att man
1. spar tid – hela kalaset med omklädning och dusch inklusive tar inte mer än 40 min
2. känner sig stark – och kan ha skoj med speglar!
…samt överlever det faktum att jag återigenom kommer att städa, flytta och dona fram till elva på kvällen. Igen. Åh denna vardag. Vi håller ut!