Cykelcross

Bildbomben från min antivintercykliga weekend i Malmö

Mors måndag från torraste postinfluensafejset någonsin. Katjas i bilen på vägen ner till Malmö. Hur fnasig och glåmig kan man egentligen bli? Tydligen mycket enligt bildbeviset ovan. Enda glowy partiet är snorrännan mellan näsan och överläppen.

Tricket med att inte tycka att Gateaus mackor är för dyra
är att småäta av smakproverna under tiden man väntar på sin macka

Bättre så! Rosig och hjälmrandig för nycyklad och utvilad trots sämre rethostesömn. Häng med ned till Malmö på ett stycke bittersweet cykelweekend.

Eller äsch, strunt i delen bitter. Det är december och alltså mycket lite kvar av 2018, året som kommer att gå in i i historien som min sjukaste (bokstavligen) år på länge. Ingen idé att ondgöra sig över att jag inte hade piggnat till och stärkts så pass att kunna delta i den ursprungliga anledningen till malmöbesöket – Malmöcrossen. Hellre glädja sig åt det som helgen blev till.

Jag och Contis hade bokat ett finfint hotell i Västra Hamnen (sparade och därmed gratis hotellnätter ftw).

Nice med designtänket även på nummerlapparna CK Barriär

Tony did his race thing.

Mer kuperat än vad det ser ut att vara

Medan jag passade på att utforska cykelstaden Malmö på det lugnaste sättet för måste vara mycket varsam efter förkylningen.

New helmet day hade jag också, mycket nöjd med min senaste MIPS-kompis Bontrager Circuit. Kombinationen svår hjälmskalle (och glasögonskalle med för den delen) och kräsnast smak gör att det är väldigt sällan jag går ifrån mitt säkra kort S-Works Prevail. Men en kan ju inte hålla på och cykla i Specialized-kit på en Trek-cykel*.

Snacka om antivintercykling!

Nu till cyklingen. Det var verkligen en speciell känsla att cykla i Malmö. Jag hade ju aldrig gjort det (utom till och från och i Kroksbäcksparken då). Det var milt, mellan +7-10-grader varmt och havet riktigt kändes i munnen.

På lördag cyklade jag längs med havet bort till Klagshamn för vändning mot Kroksbäcksparken. Det regnade och blåste rätt fränt men det gjorde inte så värst mycket i och med värmen i luften. Havet, sanden, de igenbommade glasskioskerna, de omkullvälta papperskorgarna,  alla de låga korsvirkeshusen gjorde att det kändes nästan som att offseasoncykla genom någon cyklig sommarort. Som när jag cyklade på Mallis en tidig vår för många år sedan. Tittade man åt vänster bort från havet så tornade de grandiosa miljonprogramshöghusen upp och påminde om att det ändå var det fulsnygga Malmö jag befann mig i. Tänk att så många människor en gång hade fått chansen att få en dräglig boendestandard, och det med utsikt över havet på köpet.

Blasklektyr, teve på dagtid och stödstrumpor i ett saligt kombo

Tillbaka på rummet drog jag världens längsta och skönaste dusch och placerade mig i sängen för en lång stund nästan-intet-görande. Ärligt talat kommer jag inte ihåg när det hände sist, att Katja helt samvetslöst låg i sängen och växlade mellan att leka mumie och att dumglo på teve?

Så småningom ramlade så Tony in, rätt förstörd efter det halkigaste offcamberracet på år och dar. Vi sölade ett tag till och promenixade sedan in till stan för ett stycke vietnamesisk middag på myshaket nam đô.

Grönt gräs i december häpp

Dagen efter lämnade jag det pittoreska och putsade åt sitt havsnära öde och begav mig norrut, rakt genom de ökända förortsklassikerna som Rosengård & Co.

Nej, den ligger inte mot reglaget så bromsskivan är säker babes

Efter att ha åtgärdat boonisens första punka (med lite däckpåkrängningshjälp av en snäll Singletrack Sister, skäms så inåt att jag inte minns ditt namn) och sett på damstarten så hoppade jag på cykeln.

Tanken var att cykla till Bokskogen men efter ett antal felkörningar så insåg jag att jag inte skulle hinna det. Hängav mig därför åt att studera individerna jag mötte på vägen, svära åt den dystra miljonprograms(o)estetiken och prisa de otroligt välskötta och rymliga cykelbanorna. Så småningom kom jag så ut på vischan och det blev sjukt öppet, kulligt och mäktigt. Och kuperat! Äntligen kuperat. Hade jag haft mer tid och mindre vett så hade jag lagt resten av den ljusa dagen på att sprätta uppför kullarna.

Istället stannade jag till, lät den sydliga vinden smeka mitt torra fejs, andades ut och in och ut och in igen och vände tillbaka mot Kroksbäcksparken och den stundande falafellunchen.

Men först lite glögg och småmingel i startområdet. Hade gärna haft mer energi och ett större leende men man kan inte alltid vara på topp eller hur. Blev dock åter rosig och glad efter att ha tryckt i mig en Stor Falafelrulle (Tony åt en Extra Stor Falafelrulle).

Stravarutterna finns här och här

Summa summarum så fick jag till en riktigt välbehövlig helg. Jag struntade helt i att försöka anstränga mig över min nuvarande förmåga, la energin på att njuta och vila i nuet och i cyklingen. Jag lärde känna Malmö lite bättre, hade inte riktigt bråttom någonstans under ett endaste tillfälle under hela helgen och ljuset, det var skirt och lugnande. Mycket sköna sju mil. Tänk att Sverige kan bjuda på en så pass antivintercyklig helg så här i mitten av december. Det var en nöjd och utvilad mamma som stod i duschen i trerummaren på Fiholmsgatan på söndag kväll.

Helgen blev också en liten avtackning av mitt stress- och ambitionsfria cykelår 2018. Nu har jag börjat teckna på en plan för cykelåret 2019. Men det får ni läsa om i ett eget inlägg så klart.

Till sist – grymt kört alla ni som tävlade i helgens Malmöcrossen! Jag återkommer och då med besked. Se till att hålla banan sådär härligt gräslig och lerig och stämningen så dejlig som i helgen. Puss.

* så här funkar det: Man får mixa cykel- och prylmärken märket ens cykel kommer ifrån inte har en egen tillbehörslinje eller om prylen man matchar med kommer från ett märke som enbart tillverkar tillbehör (till exempel Giro). Det är till exempel helt comme-il-faut att matcha en Canyon-cykel med en Specialized-hjälm, eller en Specialized-cykel med ett Giro-dito. Men det är inte ok att matcha en Specialized-cykel med en Bontrager-hjälm (och jo, precis som med alla andra “regler” så är det högst frivilligt, fullständigt intetsägande om ens kvalitéer som cyklist utan mer en grej för oss nördar så lite glimten i ögat nu oki? Tack <3)

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.