Hej första maj!
Här kommer storyn om lördagen nämligen då vi transporterade vår nya (fast begagnade förstås) bil hem till Västerås från Jonas barndomshem i Hedesunda. Vi håller ju på och samflyttas här. Så lördagen hade ju varit tänkt som en redig röjardag. Planen var att effektivt frakta sig hem, raskt äta en mättande lunch och sedan ägna resten av dagen åt att röja på varsitt håll och sedan fara till återbruket samt hinna frakta vissa av Jonas grejer hem till mig. Värsta planen eller hur?
Men när vi körde ut och råkade stanna vid Sandsnäs – och vi skulle ändå ta de mindre vägarna hem för bilkörningsnöjes skull – så sken solen stark och färgerna var så granna att blotta tanken på att städa och packa hemma i stadslägenheterna kändes med ens outhärdlig.
Först tyst sedan av båda uttalad överenskommelse blev att skita fullständigt i måsten – de hinns väl alltid med en annan dag – och göra det vi är världsbäst på istället. Nämligen livsnjuta och i naturen dagdriva!
Med oss hade vi två bananer, ett äpple, en ask Tutti frutti och lite vatten. Nog skulle vi klara oss på det ett tag nämligen till lunchen på något riktigt spännande ställe. Jag rattade saaben och vi stannade till lite här och var. Det längsta stopet blev i Östa nämligen vid Ingbo källor – inte långt ifrån för den för allmänheten mer bekanta myggmetropolen Tärnsjö.
Ingbo källor passerar man när man vandrar Upplandsleden. Vid källornas början finns en kvarn med tillhörande kvarstuga och annat tillbehör bevarade. Fuktigt och dant är det, murrig känsla in i magen, tur solen värmde upp upplevelsen. Och inte en mygga i sikte yes.
Och de små vattenliven som stack upp ur kvarnutloppet här och var! Både sköra och feta i ett.
Det är på tre ställen som grundvattnet sipprar ut i Ingbo. Sedan sprider det ut sig hit och dit (jag har inte riktigt grejat systemet helt) tills det rinner ut i Dalälven. Stort var flödesområdet i alla fall och blött och det var tur att det hade ordnats med spång att traska runt på och titta ner i källbäcken där det säkert levde ett och annat sjörå.
Detta kort Jonas
Spångestlyckan var total!
Och innan vi for vidare mot nästa anhalt på vår Gästrikland-Uppland-Västmanland-tour så smakade vi av källvattnet ur de lägligt placerade kåsorna. Vattnet påminde mig om källvattnet från bergssprickekällan inte långt ifrån vårt hus på landet när jag var liten – iskallt och säkert jättejätterent men fortfarande för iskallt för att känna något. Tack ändå naturen! Och ni som gjorde det så fint för oss turisterna förstås.
Vad jag gjorde resten av ledigheten kommer i ett annat inlägg men det börjar på c och på v faktiskt. Puss och hoppas ni hade en underbar helg.
P. S. Det förekommer lite störningar på bloggen just nu. Jag vet att några pingkopplingar o d är strul, kanske strular lite annat också. Tveka inte att meddela mig om ni hittar nåt fel, ska försöka jobba bort felen asap här.
Dagdriva – älskar det ordet!