Hej och tack för alla krya på dig-kommentarer, tipsmail och annat som gör det lite uthärdligare att uthärda. Jag fortsätter rannsaka mitt sportiva beteende och drar en hel del slutsatser och snackar med folks som kan spelet, liksom. Mycket har skrivits (av mig då) om min hälsa men en sak som är säker – det verkar som att jag tyvärr inte riktigt är ämnad för hårda ute pass pang på varann utan rejäla, varma inomhusdagar emellan. Förra året till exempel när jag körde inne (spinning o d) säg tre pass och sen ute ett pass, var jag inte alls sjuk lika ofta som i år när jag började vintercykla på allvar. Så, från och med nu – varje utepass i kylan får kosta minst två innedagar efteråt. Ska bli ännu tajtare med trainern. Jag svettas helt enkelt för mycket, har för känsliga luftrör, för kall näsa, för känsliga öron, för trånga näshål jafanochhansmoster. Den svaga trösten är att jag känner fler som är som jag. Lite bittert är det ändå eftersom jag trivs bättre i kylan än i hettan, rent mentalt alltså. Men nog om det.
Idag far jag till Stockholm och stannar där över helgen. Med mig tar jag min nya älsklingskamera och ämnar äta mig propp på vitaminer, bygga en och en annan snögubbe, hänga i stan och fota massor. Säg vad man vill men få städer är lika snygga som Stockholm när det har snöat. Väl hemma på söndag läggs upp nästa veckas rehab- och träningsstrategi. Men vi hörs väl innan söndag. Puss!
(och håll ställningarna där ute på de gudomliga, snötäckta landsvägarna… och i de perfekta, silkesmjuka skidspåren. Era lyllos!)