Tommy frågade: Kör du mycket styrketräning? Typ knäböj och core för att stärka upp kroppen lite?
Tommy – idag är din dag. Så här ligger det till:
I grund och botten är jag en usel, lat styrketränare. Det är egentligen inte så konstigt – föredrar man konditionsidrotter så är det ju oftast för att man föredrar konditionsträning framför styrketräning. Jag har så länge jag tränat, kämpat med styrketräning. När jag var liten höll jag på med gymnastik, simning, skidåkning och klättrade mycket i träd och sånt på fritiden vilket ju gav mig en viss styrkegrund. Under gymnasietiden tränade jag ingenting alls. När jag återupptog träningen i Västerås, runt 2007 så gällde jympa, dans, step och annat “jympaaktigt”. Jag var sjukt svag. Jag klarade knappt av styrkeövningarna på Friskis medeljympa-pass. Kroppen vaknade så småningom till liv igen men jag fortsatte ändå träna i perioder. Jag var helt enkelt inte så road av att träna enbart för att träna, förstår jag nu i efterhand. När jag köpte mig en racer och nya längdskidor föll alla bitar på plats och jag befann mig äntligen på rätt plats i träningslivet och resten är historia, vi är mitt uppe i den just nu.
Vad är anledningen till denna bakgrundskoll?
Jo, kolla. När jag förstod att jag besitter en viss förmåga att prestera på cykel – både tävlings- och äventyrsmässigt så förstod jag även att denna förmåga inte kom helt av sig själv. Mina första två år på cykel, denna tids- och milkrävande syssla, gick i princip ut på att lära mig att träna (och jag lär mig förstås fortfarande). Att vänja kroppen vid att belastningen ökar och ökar och ökar. Just för att kunna cykla längre, oftare och inte minst fortare utan att skada sig alltför mycket. Jag har förstås under tiden varit medveten om fördelarna med styrketräning för cyklister. Men ärligt talat har jag haft fullt sjå med att just lära mig cykla – så de första årens styrkepass bestod av sporadiska gyminhopp samt ett och annat corepass nån gång i veckan. Nu när jag cyklat i tre år och fått en viss vana så kastar jag mig inte längre mellan de olika passuppläggen utan att först reflektera över vad ett visst pass kan ge mig som landsvägs- och crosscyklist. Finner man mening blir det nämligen mycket lättare att träna sånt som man kanske inte finner så roligt om man inte förstår poängen. Det kan man förstås bryta ner till gymövningsnivå för att undvika de övningarna som inte ger en särskilt mycket som cyklist – men akta förstås att hamna i legday-only-fällan. Speciellt vi kvinnliga cyklister med tillhörande fysiologi och anatomi behöver träna överkroppen, armarna, core mm kanske lite extra om vi nu ska jämföra oss med våra manliga cykelkamrater.
Så jag har accepterat och börjat förstå. För att jag ska kunna vara bra cyklist året om måste jag hjälpa henne på traven. Big time.
Därmed inte sagt att det är lätt. Jag föredrar fortfarande fartfylld cirkelträning så som cirkelgym, cirkelfys, coreträning i grupp o d gruppass men eftersom denna träning är mer allmänstärkande och inte cykelspecifik (även om många av övningarna är såna som vi cyklister ändå kör på gymmet) så börjar jag övergå mer och mer till cykelspecifik gymträning. Just nu i denna mellansäsongsperiod tränar jag sånt som är mest kul – just cirkelfys och dylika pass – men snart kommer jag att köra ett för mig anpassat gymprogram som bland annat kunniga cykelkompisar (och läsare och medtweeties, minns ni när jag frågade om era bästa styrkeövningar?) har hjälpt mig med.
Hur kommer programmet att se ut då (och då pratar vi rent gym, inte sån styrka man får av intervaller på t ex spinner)?
Två gånger i veckan. Tungt (uthålligheten kommer jag att träna ute/på spinner/trainer). Mycket böj. Upphopp. Explosivitet. Inslag av rörlighet. Mycket core och rygg, jag har eländig rygg. Berättar hela upplägget när jag har det helt klart. Inga hemlisar här inte.
Hur gör ni för att motivera er till styrketräning när det inte vills?